på håll såg jag ljusen dö i dimman...

...precis när mörkret tändes upp igen.

(mitt emo-jag gör sig kännt igen med gamla goda citat från favoriterna kent)

Gårdagen kan vi bara försöka förtränga tillsammans med dess gråa dimma. Allt var grått igår. Jag vill inte låta allt för självsäker, men vad var det jag sa - jo, att det skulle bli grått väder. Tyvärr lät jag mig speglas av vädret också, typ. Jag kan iaf säga att idag är jag regält bakis. Fyfan alltså, jag ska aldrig mer dricka (hur mycket kommer man inte få äta upp de där orden?).

Jobb hela dagen, väcktes av syster hemma hos bazzi, och vi drog iväg till 10. Lagom härligt. Jag vaknade och tänkte "vart fan är jag?!" eftersom att jag inte har randig tapet hemma hos mig.

Men iaf, slutsatsen från helgen är att jag aldrig ska bli beroende av någonting eller någon människa. Det måste bara bli ett löfte.
Nu skiter jag i allt och fokuserar på diverse festivaler och resor.

Packa och ladda musik.

(ge mig allt du har.)