Med sprucken/svullen överläpp och X antal nya blåmärken har de frälst oss igen. Återigen har Blindside intagit 44:an. Det var sjukt, sjukt som i galet som i fantastiskt. Trodde döden var nära eftersom köandet i kylan kändes alldeles för långt och folk omkring oss var födda... ja, på 90-talet så att säga.
X antal snygga killar på scen och förbanden var cooling.
Nu sitter jag i skolan. Jag har ont i kroppen, men tanken på igår får mig att tycka livet är värt. Allt är så jävla värt!
Beckham-temat på min mobil är bland det bästa som har hänt mig. Behöver bara ta fram mobilen och knappa lite när jag är på dåligt humär så känns det mycket bättre. Det låter lite insane måste jag medge, men jag har väl aldrig påstått att jag skulle ha alla skruvar på plats ;P
Håll er uppdaterade och glöm inte att le. Inget tömmande varar för evigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar