can't buy this freedom.

Jag vet att jag trillade ner i vuxendagiset på facebook, men nu ska det bli ändring. Ska avskaffa Human Pets och andra applications som jag av tvångsmässiga skäl måste underhålla, och alltid förlorar.
Facebook är en sajt för kartläggande av kontakter, AHA! Jaja, okej, nu kör vi.
(ta allt jag säger med en liten nypa salt)

Mamma och jag håller på att slå in julklappar. Det är mysigt, och vi är duktiga med pysslandet. Nu tror jag t.o.m. att jag är klar med allt jag hade tänkt ge bort till familjen i år. Om jag inte bestämmer mig för något revolutionerande som att bli generös eller något.

Måste berätta lite om äventyret vi hade igår när jag och Eric satte oss i bilen för att skjutsa Anna till något militärområde i Kungsängen, och plocka upp Carro i uppsala. Kände att jag ville börja köra, vilket jag gjorde och allt gick finemang, tills vi kom fram till att vem av oss som än pillade på GPS:en, så fick vi den inte att fungera! "Den säger att vi är utanför Gotland, ett antal mil nedanför södertälje!" Eeeeh, ger oss på skyltarna där Anna säger totalt fel så istället för E18 åker vi E4. Hur som helst får vi bara inte GPS:en att fungera. Efter att ha passerat Arlanda-avfarten inser vi att Kungsängen är nog inte hitåt, eftersom nästa avfart är Uppsala. Så vi irrar runt uppsala och försöker via telefoninstruktioner plockar upp Carro. Går halvkasst eftersom AP tydligen inte kan sin boendestad speciellt bra bilvägen. Mirakulöst svänger vi random vänster i en korsning och hittar Statoilmacken och YES, VI KLARADE DET!
Puh, nu är det jobbiga över tänkte vi. Carro tar över GPS:en och säger "ni hade väl antennen uppfälld?" "Eeeeeh, neee.." Hahaha.
Anyway, utan närmare adress, begav vi oss mot Kungsängen. Jag kör fortfarande, och lyckas med att köra 50 över ett farthinder, vilket resulterar i att vi i stort sätt lämnar marken med bilen och det lät en del. Sedan lyckas jag skvätta ner någon stackars människa som, med systemetkasse i handen, gick på trottoaren. Ganska grovt. Hon blev grymt blöt. Sedan kände jag mig som en mycket dålig människa medan alla skrattade som fan. Och så irrade vi runt på lite random gårdar (mitt ute i ingenstans?). Där bytte vi förare. Ny guidening via telefon eftersom Anna inte har någon gatuadress till stället. Efter mycket irrande kommer vi in på militant område där allting är dött och jätteläskigt. Får för mig att jag ser Texas Chainsaw Massacre-monstret överallt och Eric berättar om de slående liknelserna mellan denna terräng och Australiens öken. Känns inte så bra! Jag och Carro sitter bokstavligt och skriker åt allt i bilen, Anna försöker höra vad han på telefonen säger, och Erics huvud sprängs långsamt av våra hysteriska utfall. Vi kommer nog dö här. Men det gör vi inte. Vi hittar stället och åker på mark där man inte har tillträde, lämnar Anna och är hemma till 8, typ. Där avslutar jag och Eric med middag och fnitter med rödvin i soffan.
Herregud, what a day.

Imorgon är det måndag igen. Pust. Ska duscha nu, adiós!