just sit down & I'll try to bring back a smile.

Woho! Här ska bloggas!
Ni vet dom där dagarna när man känner att "idag kommer jag nog inte levande igenom det hela. Framförallt kommer jag inte att klara av allt det där som krävs av mig. Och om jag inte klarar det kommer det leda till en massa annat dåligt som kommer att förstöra min framtid."
Saken är biff: Misslyckande (eller ge upp) är inte ett alternativ. Oftast framkallar detta ångest i någon form. Och ångest har en tendens att passivisera genomförandet av saken i fråga. Hänger ni fortfarande med?

Idag hade jag precis en sådan dag.
Omkring 04:30 inatt låg jag sömnlös i sängen och tänkte "jag skiter nog i det här...", men icke, 4 timmar senare på väg till skolan för ett ungefärligt 9-timmarspass och tre prov. Nu har jag gjort alltihop, känns hur bra som helst. Dessutom har jag tränat stenhårt efter det på gympa. Har sällan i mitt liv känt mig så fånig, men vad gör man inte för att bli av med några kalorier extra. Jag har pluggat inför morgondagens prov (min engelsklärare är galen...). Nyss klev jag ur badet. Här är det helt enkelt inte plats för något annat än välbefinnande och egocentriska upplyftande tankar. Fy fan vad jag är bra!

Igår hämtade jag biljetter som jag aldrig i mitt liv trodde att jag någonsin skulle hämta ut. Det känns ganska konstigt.

Jag ringde också för att få en tid för hälsokontroll till världens mest pappersglada byråkratiska nation. Först klarade inte vårdcentralen av det, sedan ville en privatklinik ha 700 kr för att skriva några rader och kryssa i kryssfrågor, nej, tacka vet jag lite hederligt letande efter en vettig läkare (kan vara värt ca 500 kr...)!

Nu får det vara slut på rapport för denna gång.
PUSS OCH KRAM!