torsdag 23 juli 2009

turn it up and brake it down, c'mon bring that beatbox back!

Tiden rasar iväg och får ett mycket konstigt perspektiv här borta. Det händer så mycket hela tiden så att dagarna springer förbi. Samtidigt inser jag att jag inte har varit borta mer än 2 veckor och ändå varit med om sååå mycket.
Eftersom jag är inne på min andra riktiga arbetsvecka har det börjat rulla på bra med rutinerna nu. Åh, jag har tagit körkort! Igen så att säga, DET var nervöst! Nu rullar jag runt på vägarna i den stora vanen titt som tätt. Jag har fått mitt social security number (vilket för övrigt innebär att jag kommer finnas i den amerikanska byråkratin hela mitt liv och inte kan raderas). Jag hittar desto bättre i huset och känner till vägarna och området liiite bättre. Jag har ätit på Wendy's, McDonalds och Taco Bell. Med andra ord: Jag börjar komma in i mitt liv här. Och det får mig att trivas, för jag känner mig mer säker. Det här är så nytt. Den här utmaningen ger mig så många känslor jag aldrig träffat på förut. Det är verkligen unikt.

Just nu springer runt i mitt rum mellan garderoben och datorn. Försöker packa vad jag ska ha med mig inför 4-dagars weekend då vi ska upp mot norra Arizona. Framförallt ska vi upp i bergen för att komma till en lite lägre medeltemperatur. Känns fortfarande konstigt att säga att man försöker komma bort från värmen. Vi gör ju allt för att ta tillvara på värmen och solen vi får i Sverige.
För alla er som undrar kan jag också berätta att det går väääldigt långsamt med solbrännan eftersom man faktiskt inte kan vistas i solen. Det är helt enkelt för hett. Det känns liksom som att man ska brinna upp om man sitter/står/ligger i solen mer än 10 min (ja, jag har såklart prövat). Jag är följaktligen förhållandevis blek, men har insett att det finns många amerikanare som är det också. Återkommer om detta intressanta ämne vid senare tillfälle!

Idag sa Delilah att jag var den bästa "nannyn" hon någonsin haft. I måndags sa Gloria "I love you, Rebecca" när jag höll på att spänna fast henne i bilbarnstolen. Det är sådana ögonblick som gör att stunder av gnäll och gråt bleknar bort. På det sättet har jag nog världens bästa jobb just nu, den positiva responsen kommer snabbare än jag kunnat föreställa mig.

Inga kommentarer: