they kept pulling her hair & wouldn't leave her alone.

Inatt drömde jag att jag blev rånad (någon snodde ALLT i min handväska under en konsert). Polisen sa att jag fick skylla mig själv. Att de struntade i om jag inte hade varken bilnyckel (kunde inte köra hem), mobil (kunde inte ringa någon), pengar (på något konstigt sätt fick jag en lapp i handen att mitt konto var tömt). Mitt pass och visum var borta, den manliga polisen sa att jag nog borde springa därifrån innan de skickar hem mig eftersom jag inte hade något visum kvar.
I panik tog jag hans råd på allvar och börjar springa som en galning mot utgången. Jag måste bara springa, springa trots att mina lungor håller på att brista. Hur mycket jag än försöker kan jag inte få mina ben att springa fort nog. I all hast ramlar jag i trappan, benen bara viker sig. Jag bryter båda benen. Skadan var så allvarlig att de var tvungna att amputera bort båda benen från knäna och neråt. Jag rullar ut mig själv i en rullstol från sjukhuset med en räkning på $50.000 innan jag vaknade sittandes i sängen.

Klockan är nu 8:50, jag har lämnat av alla barnen i respektive skola, men känslan av den där drömmen sitter fortfarande kvar. Jag kan inte skaka av mig den. Det vore liksom en fin topp på isberget det där, den där drömmen. Tycker ni jag är melodramatisk? Då förstår jag inte alls vad ni menar, haha.

I helgen blev det applepicking och visit to the pumpkin farm. Det var awesome. Det är snart dags för Halloween, det märks att Amerika förbereder sig på alla möjliga sätt inför det. Ett tydligen väldigt vanligt och traditionellt sätt är att åka till en pumpkin farm och plocka med sig sin egen pumpa.
Den största frågan återstår dock: Vad ska jag klä ut mig till?

Min besatthet av Twilight-serien fortsätter. Har verkligen sjukt svårt att lägga ifrån mig boken (böckerna). Tar varje tillfälle i akt att läsa några sidor. Det kändes nästan som en uppoffring att blogga. Lite överdrivet kanske, egentligen är ju det där med monster inte riktigt min grej. Nåväl.