du ser stark ut idag.

För ett tag sedan kände jag att livet inte riktigt ville vara med mig, sådär som alla kan känna någon sekund då och då, och då var jag tvungen att gå in på en Pressbyrå för att hämta några servetter att torka känsloutsvallen med. Jag smög in och rusade ut för att sedan sätta mig ner och vänta på pendeltåget och förbruka de snodda servetterna. Och när jag öppnar pappersbiten ser jag att det står någonting på insidan, precis där den är vikt, "du ser stark ut idag". Vid det ögonblicket kan jag inte låta bli att ljudligt fnissa till mellan de tysta snyftningarna. Jag vet inte, men det fick faktiskt allting att kännas lite bättre. Därav dagens titel, och jag kommer nog inte glömma dessa ord på ett tag.

Men fan alltså, nu kommer det sådana där tider igen.
Då alla verkar gå runt och ångestladda med sig själva som radioaktivt avfall som väntar på att förorena samhället.
Alla känner det, ingen kan sätta fingret på det.
Och än mindre - ingen vet vad vi ska göra åt saken.
Är det vardagens återseende med skola, jobb etc? Är det hösten? Jag har ingen aning.

Jag hoppas bara att det ska bli bättre i år. I slutändan är vi alla precis lika efterlämnade i höstmörkret. Och felaktigt nog säkrar vi våra famnar på naiva förhoppningar om att världen är en vacker plats även såhär års (vi får inte trilla dit igen!).

Men ja, skolan har ju faktiskt inte ens börjat än, så nu blev jag lite väl djupsinnad låda i förtid. Fast kanske är det just det att vi blir så, just för att vi vet vad som komma skall.
Upp med sköldarna fulla av försvar mot augusti som blir september (dags för slagsmål!).

Torkel Petersson var inne på jobbet och tog fel varor - för att dessutom vara riksdryg på det! Du är inte så pass känd att du kan vara obemärkt otrevlig.

Men bort med allt allvar för en sekund, jag har en hel dag kvar på mitt sommarlov - nämligen imorgon! wiewiewie ^^