tankar från sängkanten.

Då låg man insjuknad igen, sjuk med den här jävla halsen (för ca 7 gången i år?). Så jävla skönt att snart ska mandlarna bort för evigt, bara ca 2,5 veckor kvar nu. Ganska typiskt att jag skulle åka på en sådan här grej precis innan, men what can you do ey?

Av att ligga hemma i sängen såhär mycket blir man lite extra laddad med kritik mot nyheter, politik mm, så jag sprudlar ut med lite bitterhet här nu tack.
Nej, nu skrev jag verkligen hur långt som helst, spottade ut min bitterhet, och så lyckades datorn inte spara det! Gah på teknik ibland. Nu är all bitterhet borta vilket gör att det inte blir lika slagkraftigt att skriva en gång till, bara patetiskt. Så jag låter bli. Hoppas ni har överseende.

Har vi verkligen ingenting bättre att diskutera i svensk media eller politik än bullernivåer i Stockholm?! Det är både på gott och ont att flytta till innerstaden, och ofta de som bor där inte är medvetna om detta. Vi kan ju fråga hela Fleminggatan om det är någon som har lust att flytta p.g.a. buller. Nej, vad konstigt, det var faktiskt ingen som ville flytta från det centrala läget. Om du vill slippa ljud, flytta då för fan inte till stan. Det är väl därför lantisarna trivs på sin kant..? Och de kan ju inte mena allvar att man ska riva eller stoppa byggen av bostäder när vi redan har en så pressad bostadssituation i Stockholm.
I Götet bor nära vänner till oss precis vid motorvägen tillsammans med många andra, men inte fan är det någon som klagar för det. Om man inte ville finna sig i att det åker bilar på en motorväg skulle man ju inte flytta dit. Dah >.<

Det som dock ger tillvaron vid kudden lite extra snurr (tidsfördriv) är all friidrott som pågår, ni vet VM. Det är ju så spännande med alla duktiga hurtbullar med svenska kläder! Både Kallur och Holm var ju riktiga rysare man fick bevittna, och för att inte tala om vilken hunk Wissman blir när han presterar sådär bra! Är ju också lite extra kul att de sliter ut sig med rörelseprestationer när man själv knappt släpar sig till köket, doh...

För femhundraelfte gången i ordningen fick jag någon form av kravbrev från biblioteket, så det var bara att leta fram den där gamla litteraturen som jag förmodligen lånade för skolans skull. Bibliotekarien hoppade till i sin stol (där hon förövrigt såg fastklistrad ut) och utbrast "Oj! Jag har aldrig sett en sådan stor skuld!". Jaha, domen föll på 446 kr, och då fick dom ju dessutom tillbaka varenda bokjävel! Fan alltså, det skulle förmodligen varit billigare att köpa dom, med tanke på vilka skitböcker det var (jag läste endast 2 av 4). Jag fick iaf avsluta med några tackande ord för hjälpen och att jag aldrig mer ska använda mitt bibliotekskort, det där med låneböcker är nog ingenting för mig. Bibliotekarien höll skrattande med.