Våra backstreet-pojkar spelade för oss i måndags, igen.
Äntligen, som vi har längtat!
Egentligen vill jag inte prata sönder det,
kan bara hålla med syrrans kloka ord.
Det är sjukt att det kan beröra oss på samma sätt som för tio år sedan.
Hur mycket jag än spelar sönder skivorna får jag rysningar av musiken.
Jo, det måste vara magi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar