so you scream about it in the night.

Jag har kommit fram till en sak tack vare allt sent nattetypande på den här datorn. Jag älskar dess tangenter, och tanken på att snart ska jag byta ut det med ett nytt (det blir inte bara nya tangenter då, utan en ny laptop) känns helt plötsligt lite sorglig. Behovet av en ny dator är verkligen akut, men jag kommer sakna mina små tangenter. Svårt att beskriva, men de sitter på så bra avstånd, har bra storlek och har så lagom "motstånd" när man trycker så att skrivandet bara flyter... Makes any sense?
Vi har spenderat ganska många dagar och nätter tillsammans. Vi har skrivit allt från stora examensarbeten till meningslöst babbel. Jag tänker på allt jag skrivit som aldrig kommer att bli någonting. Alla dagboksliknande word- eller anteckningsdokument som finns bevarat tack vare just den datorn jag även skriver på i detta nu. På något (lite patetiskt) sätt får det här mig att uppskatta den sista tiden med dig, min minst sagt gamla slitna HP. Jag kommer att komma ihåg dig som datorn som ALDRIG ville fungera felfritt, inte en enda vecka under fyra år, men jag ska också komma ihåg dig som datorn med sköna tangenter.
Det har helt enkelt varit ett ganska belåtet typande trots allt.