fatcampmentalitet.

Nu bubblar jag över. Det är inte speciellt ofta som jag känner såhär, men helvete vad hungrig jag är! Opererades i måndags, och sedan dess har min kost bestått av nyponsoppa, glass och barnmat. Självfallet blir det så att jag börjar fantisera om massor av mat bara för det (jag vet, jag borde skjutas, det här är helt jävla sjukt). Är så jävla sugen på hamburgare! Eller ännu bättre – cheeseburgare! MUMS! Gud vad gott det vore med pizza, falafel, klyftpotatis med bea-sås, korvstroganoff med sojakorv (tack vare Carro) eller en grekisk sallad med fetaost! Kom precis att tänka på en sås som mamma brukar göra med färsk basilika och quorn till färsk pasta. Gud, jag får mun-orgasm. Jag lovar, jag ska aldrig mer underskatta mat. Det här kanske t.o.m. är nyttigt för inställningen till mat.

Förutom dessa begränsade näringstillgångar är jag fullproppad med smärtstillande hela tiden, vilket gör att jag går runt som i dvala typ. Det är faktiskt rätt så jobbigt, känns inte som att man är riktigt med i matchen liksom. Sover ca 18 timmar per dygn, kanske inte riktigt som det ska…? Resten av tiden läser jag eller kollar på film. Hej och hå, ”här blir inga barn gjorda”. Det jag menar är att tänk om man levde såhär jämnt, då skulle man ju bli galen. Allt står ju bara still för mig, synd bara att världen runt omkring inte gör det för det innebär att jag måste ta igen allt jag har missat sen. Skolan lär ju bli lagom rolig…

Och inte kan jag prata heller, så kommunikationen med omvärlden är begränsade ord, ”hmm-anden” är vanligt förekommande, annars är det väl skriftlig form som gäller. Skittråkigt faktiskt. Får mig att tycka lite synd om människor som är stumma och döva och sådär. Fan vad mycket dom missar.
Grymt sugen på att shoppa är jag också. Vill verkligen hitta en jacka, annars tror jag att jag kommer att frysa ihjäl. Men det är väl också rätt så typiskt bara för att man är bunden här hemma. Jaja, nästa vecka måste jag vara bra och då är det dessutom alldeles lägligt lön :D

Kents nya har fått massor av bra kritik. Jag blir glad, för jag tycker också det är phet. På radion var det en snubbe som sa "stilikoner inom musikbranschen", och syftade då på herrarna. Coolt, they are back in the game?

Jag hoppashoppashoppas på att jag ska kunna få ner lite potatismos idag, lite närmare mat iaf! Be till gudarna att jag får äta snart, och puss!