promise you will find a way through the night.

Det klagas på att man bloggar för lite, och visst kan jag förstå det eftersom jag inte är så aktiv, men inte trodde jag att det kunde bli uppståndelse liksom. Min uppriktiga ursäkt är, förutom lathet, att min kära lillebror förra veckan lyckades hälla apelsinjuice över hela tangentbordet. Den högra halvan slutade i princip att fungera, det blev liksom "nnnnnnnnnnnnnn" när man tryckte på "N" osv för att det hade kladdat ihop. Efter en dag blev det helt obrukbart så pappsen fick beställa ett nytt på lillebrors räkning. Glada var vi inte någon av oss, men nu har vi iaf ett nytt ^^

Jag tror seriöst att jag har ca tusen saker jag måste göra, men vette fan vad jag ska ta tag i. Jag måstemåstemåste plugga idag, på något sätt är det som att jag är så rädd för att det ska bli fel och dåligt (som förra året) att jag inte vågar göra någonting istället. Tänka sig, jag flyr för ovanlighetens skull...

(som så jävla många gånger förr är orden bara borta.)

Här är det mest ensamt och kallt faktiskt. Skulle vilja att mamma och pappa kom hem och klappade mig lite på huvudet. Fånigt nog blir en del saker bättre då.
Trots denna något allvarsamma sida av hösten är jag fnittrig till humöret, vilket inte är som vanligt utan faktiskt helt nytt.

Imorgon läggs jag in på Sophiahemmet och opereras. Äntligen ska mina plågade halsmandlar bort och min kropp ska förmodligen slippa utsättas för upprepade pencillinkurer som krashar mitt immunförsvar totalt. Orka slösa bort en 1-2 veckor av livet på rehablitering, men håller jag mig frisk nu så är det värt det.

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen, ta hand om er sålänge!