beyond this point it's hard to tell.

Det är hantverkare utanför mitt hus hela dagarna.
Fan vad najs tänker ni, arbetande och muskulösa män som sliter och jag har får se alltihop gratis.

Men riktigt så är det inte. Jag har vaknat varje morgon denna vecka av att det är en snubbe som står och målar utanför mitt fönster och passar på att titta in, eller någon som ihärdigt skrapar färg och skapar ett högljutt ljud. Rullgardin är ju sådant som händer andra människor. Dessutom är de ca 45 år och pizzaluncherna ser ut att ha satt sina spår om man säger så...
Katten är galen eftersom hon inte för hela världen kan förstå varför det ska vara snubbar utanför alla fönster hela dagarna. De inkräktar på hennes revir, hon står och ylar vid fönstret hela tiden (har jag skaffat hund?). Jag förstår henne, själv känner jag mig som en guldfisk i glasskål, iakttagen hela tiden. Får mig att komma till insikten att jag aldrig kommer vilja skaffa akvarium (om vi bortser från faktumet att jag var så dålig på det när jag hade sist och inte vill att fiskarna ska må dåligt).
Inte heller känns det som ett lovande alternativ att gå ut i köket i bara bh för att hämta en kopp kaffe eller liknande. I-landsproblemet är ett faktum.

Som tur är har jag ändå fullt upp i skolan. Det är inte så mycket kvar, dock har man en del stora saker som fortfarande är aktuella på att-göra-listan. Det märks att nu räknar folk ner, SNART ÄR DET ÖVER!

Vad hände med vädret idag förresten? Det är så mulet och tråkigt och regnet bara hänger i luften. Usch och fy.

Nog med klagande, nu måste jag bläddra igenom Comso, kolla på Ugly Betty, rensa kameran, skriva en artikel på engelska, fylla i vaccinationsår och byta lakan. Helst samtidigt, det måste ju gå?