gott nytt år!

Det sjuka är att man kan inte göra så mycket annat än att le.
Och självklart också leva.
Trots att åren springer ifrån oss.
Det är precis vad jag känner för just nu, att le och leva.

längtan är privat.

I väntan på tidningen hittar du på
dina egna uppdateringar om vad som hände igår.
Om gud och massmedia vill stämmer det precis
luftkris, syrekris...krig?

I väntan på honom så skriver du på väggen:
"Jag vet inte vem du är men ser fram emot att träffa dig"
Allt finns i små paket under huden.
Väntar på någon.
Väntar på stormen.

Lillfingret vet vad långfingret vill göra.
Alla gånger jag fått höra vad jag inte får förstöra.
Händerna minns vad hjärtat skrev,
alla gånger jag sket i allt det jag vet

Spara dina pengar.
Spara dina skrik.
Han vet inte vem du är så han hittar inte hit.
Spara dina tårar till nästa krig.
Älska dig själv med en handfull arsenik.

lugnet innan stormen.

Dagen före doppardagen.

Jag har jobbat hela dagen till ära, men det var skönt att ta paus från julstöket en stund. Alla har varit så glada och trevliga idag, det är så mysigt! Nu är det dags att lacka paketen, och om tiden tillåter även naglarna (med lite färg). Alldeles snart är det julaftons morgon ska ni se.

För övrigt är min dator är paj och om det faktumet inte skulle vara säkerställt så kunde det ha underlättat mitt liv betydligt. Det där lät ju lagom nördigt. Allt jag menar är att det vore något lättare om min gymnasietid inte försvann i cyberspace.
Men som ni säkert förstår går livet vidare ändå. Jag menar, ingenting kan ju stoppa oss nu?

Förmodligen blir det lite för flängigt för att jag ska hinna slänga iväg någonting i bloggen imorgon. Ska ju hinna träffa både mammas och pappas släkt, samt midnattsmässa. Det blir bra, och därför vill jag önska er alla EN RIKTIGT GOD JUL!

med djupa andetag och slutna ögon.

Om svaret är:
Ensam.
Vad är då frågan?

when the children sing the new world begins.

Jag älskar barn. Så fruktansvärt simpelt. Barn är härliga på så många vis att jag bara inte får nog! Jag blir alldeles bubblande barnsjuk av att tillbringa några timmar med massor av 6-åriga tjejer. Om man inte hölls tillbaka av samhället, ekonomiska skäl och faktumet att man är singel skulle det bara finnas fina skäl att sätta en unge till världen. Puss och kram på er alla små och söta!

Snart är det jul och nu är det högt tempo. Precis som det ska vara. Kanske är det också därför jag har tagit mig tid för att skriva några rader nu, man vet ju aldrig om man hinner senare i veckan. Det är så grymt bekvämt att ha bil under den här årstiden (eller åtminstone just med allt regn), det känns nästan för lyxigt när jag crusar runt i golfen. Liksom, såhär lätt ska man inte komma undan slasket för att ta sig överallt - men joho, det gör jag!

Fick under gårdagens program av Top Model veta att min frisyr är jävligt high fashion (eller som dom uttrycker det: haute couture). Man tackar och bockar så mycket för att ljust långt hår och raklugg helt enkelt är sjukt modernt och hett!

I övrigt vet jag inte om jag någonsin kommer orka titta på Oprah mer. I gårdagens show skrek publiken hysteriskt i flera minuter (99 % tjejer) över absolut ingenting! Absolut, det brukar vara väldigt hög stämning och så vidare, men igår rann det över tror jag...
"Hello, and welcome to today's show"
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!"
Hjärtskärande tjejskrik. Sedan visade Oprah en GPS i rosa (!), och de ville bara inte sluta. Vad är grejen? Klarade inte av att ha ljudet till tv:n på under hela programmet. Vad går dom på? Jag som brukar älska Oprah. Jävligt förvirrande.

Nu ska jag och Sessan öva lite spanska dialoger. Vi får se hur det kommer att gå.

take me out on testosterone.

Händelserika dygn. Jag är trött idag. Under fredagen lyckades vi få ihop en liten discobowling-kväll för gamla tiders skull, med efterfest och singstar givet! Caroline och jag fick även ta del av Annas nya vänskap, lite lagom gulligt sådär.. mihi...
På tok för tidigt bar det iväg med destination Sandhamn på lördagsmorgonen. Eftersom det var så mycket folk på färjan beslöt vi oss för att ta en lite effektivare tur, ribb-båt i ca 60 knop (drygt 100 km/h) all the way = 15 minuter istället för 45. Fast vi åkte snarare i två och en halv timme. Instruktörerna var sjukt söta. Svårt att förklara hur kul det är. Upplevelse som ska upplevas, inte berättas, helt enkelt! Här har ni dessutom ballaste människorna i vattentäta overaller:



Sådana här helger är för övrigt väldigt lika läger med kyrkan på vissa punkter. Det handlar t.ex. mycket om mat & dryck. Iofs alkoholhaltig sådan vid denna utflykt, men ni förstår grejen. Man blir aldrig hungrig, ändå äter man "bara för att". Och för att det är gott såklart. Nu blir det hårda bud hela veckan för att kompensera synderna. Jag kommer vara mätt fram till onsdag.
Vi hann med att gå på hotellets spa också. Dricka champagne i bubbelpool till lugn musik och panoramafönster över skärgården är inte fel!

Nu hade vi tänkt dra igång Green Street Hooligans. Inte helt ny, men hoppas det inte bara är en sådan där nu-slåss-vi-bara-för-att-det-kommer-blod-film. Han som spelar gängledaren (heter Charlie Hunnam typ?) är ju hursomhelst en riktig snygging, så det är nog inte bortkastad tid. Tack och bock.

fighting like a wild juggernaut.

Tydligen så ser man dåligt. Eller alltså, jag har ju misstänkt det att någon typ av defekt måste det ju vara eftersom jag ser skyltarna så suddigt vid bilkörning. Och mycket riktigt, fröken Widegren har dagen till ära varit hos optikern och fått konstaterat att hon behöver glasögon. Dock är detta någonting som förmodligen har uppkommit de senaste 3 åren eftersom jag inte hade något problem när jag fixade körkorttillståndet. Men i början av nästa vecka ska jag alltså trippa tillbaka till affären och hämta mina nya bågar. Spejsade och dyra som fan.

Över helgen blir det en tripp till Sandhamn med lite påfyllande av julstämning och förmodligen massor av god mat. Kanske lite snaps också, vem vet (höhö). Vi ska åka ribbåt ut i oförskämt hög hastighet, ser fram emot det (dock inte lika mycket som brorsan). Får dessutom träffa Matilda – aldrig fel!

Lillebrors rum börjar bli jävligt snyggt alltså. Jag måste ju säga att jag är ganska nöjd och tycker det var jävligt kul (men omständigt) det där med att göra om. Från barnrum till ung vuxen kille liksom. Med stil. Ni förstår säkert :)

Jag gillar inte riktigt årets julkalender. Alla har så konstiga personligheter/roller. Fast Klas är ganska överdrivet skojig/patetisk. Jag vet, huuur fånigt som helst att jag ens ägnar en tanke åt det men nu är kommentaren lagd så nu vet ni alla vad jag tycker i den frågan.

Nästa vecka fram till veckorna efter jul kommer att bli fullproppade och hillarious tror jag. Så mycket med skolan att jag kommer smälla av, och dessutom massor med jobb. Men först: Fredagsbowling med brudarna!

Rebeccas dåliga humor i tv-reklam:

Miserabel tant i djup besvikelse, hahaha!

you're head feels twice the size.

Idag är det första advent och julstjärnorna sitter uppe. Har varit på glöggtillställning i Täby och dessutom klarat av första lussekatten (man måste unna sig).
Det känns ju såklart lite tråkigt att det inte finns någon snö kvar ute, men kanske kommer den igen.

Förövrigt är julklappsshoppingen i stort sätt klar (jag och Carro hade en flitig vecka!). Oerhört hurtigt eftersom det inte är december förrän imorgon. Och allt känns faktiskt jättebra. Nu är det bara att slå in och pyssla kvar. Det ska jag göra någon dag när jag känner mig totalt utled på skolarbete. Det känns med andra ord inte så bråttom.

Imorgon ska jag gå upp kl 07:15 bara för att kolla på julkalendern. Vissa påstår att jag är lite knasig. Har jag sagt att jag utöver allt verkligen hatar måndagar annars? Behöver en ny rutin till nästa år på veckans första dag big time.

Stor parantes:
Måste bara få ur mig att brudar som låtsas bli fulla, väljer mellan tre fula killar bara för att i rummet fanns det ju inga fler kandidater, och spiller rödvin på allt och alla utan att ens märka det, inte är okej. Kom igen hoes, ge er själva en chans!

någon som är sugen på en pepparkaka?

Ibland kan man inte göra annat än skratta åt livet. Hahaha. Eller snarare med livet. Just den känslan sitter i hos mig den här hösten/vintern. Vad händer i vår måntro?
I fredags var vi på meduza, mest bara för att det förmodligen var över ett år sedan man var där sist och för att jag kände att jag var på väg att spy på all house som spelas ÖVERALLT. För att komma till saken, måste jag erkänna att stället har blivit ett bandit-hak mer än en rockklubb. Precis som HarryB. Fast detta säger jag utan att vilja uppfattas negativ, vad jag kommer ihåg hade vi ändå roligt…
I lördags blev det lite utav en nostalgitripp när jag följde med till Gula villan för att lyssna på bandet-som-det-inte-finns-en-chans-att-komma-ihåg-namnet-på. Allt såg precis likadant ut där borta i Handen, fast nu var det vinter då såklart. Absolut mest grabbar var det där, så att säga. På (det vi trodde var) vägen hem kom farbror polisen med blinkande blå lampor och tog med sig Mark som satt bakom ratten. Och vi fick åka kommunalt hem, vilket tog mig lite drygt två timmar! Skiträdda var vi ska tilläggas. Har dessutom fått höra i efterhand att jag också kunde ha blivit av med mitt körkort fast jag inte kände chauffören och satt i baksätet onykter. Är det någon som vet om det faktiskt kan vara så? I sådana fall kan man pusta ut och tacka gudarna (poliserna?) för att de inte valde att kolla våra körkort. Om det nu skulle vara fallet att man kan bli av med körkortet fast man inte kör tycker jag att det här landet måste prövas om. Jag kan väl inte ta ansvar för vad den som väljer att köra gör eller vilket tillstånd den är i. Och eftersom jag INTE suttit bakom ratten borde man ju inte kunna åka dit för rattfylla i baksätet. Makes no sense. Nog om det.

Nu är det riktigt vinter också, som de flesta har märkt. Snön har öst ner och allt är vittvittvitt. Skrapade och borstade bilen ordentligt i helgen för första gången. Och kallt är det minsann. Men på något sätt är det ju detta vi har gått och väntat på sedan det började regna, så jag är nöjd. På ett sätt vill jag inte alls gå ut, men samtidigt vore det skönt och att få leka av sig lite med säsongsfenomenet. Vi får väl se om man kan locka fram den ansvarslösa sidan snart.
Det är ju förbaskat synd att jag vägrar dricka te, eftersom det skulle vara så mysigt att fixa iordning en stor kopp att värma sig med... eller en pepparkaka att knapra på...

julbubbel.

Ur Martin Svenssons blogg:
"Jag kan verkligen inte släppa det här med julen. Jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat, men det går inte. Mina fingrar vill bara skriva jul jul jul jul jul.

Nu känns det lite bättre.

jul jul jul jul.

Åh nu känns det riktigt bra…"

Visst är det lite gulligt? Jag gillar Martins pappablogg skarpt. Sitter och fnissar för mig själv angående ovanstående stycke, därför att jag kände exakt samma sak när jag satte mig vid datorn idag. Fast han skrev det mycket gulligare än jag förmodligen skulle lyckas med, så jag citerar istället. Är sugen på glögg. Och en lussebulle vore fan inte fel. Jag har faktiskt inte ätit årets första än (trots att vi började sälja från och med 1 oktober på mathörnan!). Men tanken var alltså att jag skulle hålla mig tills december börjar i alla fall.

Nu är jag verkligen skithungrig, men har hört att det är för tidigt för lunch än. Jag ska laga quinoapasta med zucchini, tomat och fettsnål röra. För övrigt mår jag riktigt bra och ser fram emot den sista tiden av det här året. Adventsmys nästa helg!

vi gör det här för att vi måste.

Snart måndag igen och dags att avsluta veckan med lite klassisk söndagsblogg efter helgens alla bravader. Behöver en liten paus i skrivandet av psykologitentan också. Men framförallt dags för en del bekännelser och fritt tankeflöde en stund.

Alla människor har sina fel och brister. Det kan vi ju komma överens om. Så även jag. Jag kan från och med idag offentliggöra att jag är extremt dålig på att stänga alla typer av dörrar efter mig. Garderobsdörren håller jag i regel alltid öppen, eftersom där går man ju ändå så ofta för att lägga in eller ta ut kläder. Men eftersom min garderob är belägen i hallen som även fungerar som passage till tvättstugan, förstår jag att mina medboende kan bli irriterande. För att inte tala om när jag får för mig att laga mat. Ibland kommer jag på mig själv med att ha åtminstone fyra kökskåpsdörrar öpnna samtidigt, vilket är jävligt osmidigt. Händer också titt som tätt att jag efter att ha lämnat badrummet återvänder och upptäcker att badrumsskåpet står på vid gavel. Stänger jag aldrig någonting efter mig?
Pappa slängde i alla fall ur sig en hård men ironisk kommentar angående detta när han gick och stängde i hallen för femtielfte gången under helgen: "Enda risken att du stänger en dörr efter dig är att någon sitter på insidan och drar igen den åt dig."
Visst vore det smidigt? En sådan liten tomte vill jag beställa.

Kollade på Kalla Fakta ikväll som handlade om att svenskar blir allt fetare, vad vi bör äta osv. Den ena forskaren säger att fettet med största säkerhet är farligt, medan nästa pekar på alla studier som visar att GI-bantarna är de som håller vikten bäst. Vem ska man lita på? Vad i h-vete ska man äta?
Tankarna bara snurrar och efter 14 dagar av bestämd kost känner jag mig nu så förvirrad. Förstår inte vad det är jag bör äta i fortsättningen för att inte gå upp igen, eftersom det finns så många alternativ. Inget verkar rätt, inget verkar fel.
Det måste jag lägga till pulverdieternas fördel: man behöver aldrig oroa sig över valet av måltid för dagen ur alla aspekter. Möjligtvis kan det bli beslutsångest huruvida man ska välja choklad- eller jordgubbsmak till lunch. Överkomligt helt enkelt.

Har inte bestämt mig om jag orkar gå på SACO-mässan eller inte. Förvisso är det bara en mässa och det kan ju vara intressant att checka, men samtidigt känns det så onödigt. Vill jag verkligen fortsätta plugga? Jag vet faktiskt inte riktigt. Är ju gruvligt trött på gymnasiebetyg, lektioner och högar med kurslitteratur. Och så måste man ta tag i den där eeeviga frågan om vad man ska göra med sitt liv egentligen. Slut på diskussion angående detta för nu.

Tänkte prova lite växelandning innan det är dags att släcka lampan för idag. Puss och hej!

inga batterier på min mobil & väskan är tung.

Idag är titeln bokstavligt beskrivande för hur det är. I och för sig ganska vanligt förekommande när det gäller mig. Småfyndigt faktiskt.

Nu är det sådär mycket igen. Samtidigt är det ganska kul eftersom jag är pepp. Har jävligt ont i pekfingret tack vare att jag spenderar för mycket tid med min fina touchpad (överväger att skaffa en riktig mus när jag jobbar i designprogram) och i vänstersidan av hela kroppen av manuellt skrivande. Det är verkligen en övningssak det där, hur mycket man klarar av att skriva för hand. Nu för tiden räcker det med en ordentlig tenta och jag är utslagen resten av veckan vad det gäller skrivande.

Det är svårt att gå hemifrån när katten sätter sig mitt på hallmattan och tittar med stora ögon på en så fort man knyter skorna. Man blir ju proppfull med dåligt samvete. Men bara man leker en stund innan man går brukar det bli bra.

Tycker ni att jag klagar för mycket? Kanske det, men vilken tur att det här är min blogg då så att jag får skriva precis vad jag vill :)

nu kör vi!

Välkommen till mitt nya liv!
Stenhård fokusering. I en vecka har jag i stort sätt levt enligt Nutrilett för att gå ner dom där kilona. Fast egentligen är jag mest bara för att jag är nyfiken på om det fungerar. Nu gäller det en vecka till.
Jag vet att det är höst och kallt och allt det där, men om man vill så går det mesta. Jag räknar ju med ert fulla stöd - eller hur?

ingen vind kan blåsa omkull oss nu.

Dimman ligger tjock över förorten. Det ser inte ut som att det kommer lätta på ett tag. Nu saknas bara snön, sedan är mitt vinterland här.

Jag och Caroline tog oss till kära 44:an igår. Där var även Seba och hans vänner. Vi fick njuta av Lasse och Kristoffer Hedberg. Det var värt.
Fast nu måste nog mitt vänstra öra vila ett tag, för det tjuter och kanske har det att göra med dess labila skede från snart två veckor sedan.
Dagens inlägg är egentligen bara viktigt för att jag ville ha det här titelnamnet med tanke på spelningen, höhö.

Nu skulle jag vilja komma på någonting mer bra att skriva. Men det får räcka såhär för nu!

remember and you might be welcomed.

Igår var jag i skolan, under lov-veckan! Jag tror inte riktigt ni inser allvaret i detta. Rebecca håller officiellt på att bli en plugghäst!
Hursomhelst var det jätteskönt att få något uträttat. Jag är så pretantiös.
Under kvällen var det riktig musik för hela slanten. Disturbed intog Arenan och gänget var såklart där. Slänger med en liten musiksnutt här nedan så får ni något att njuta av medan ni läser.

Idag fyller mamma år. Det ska firas med god mat och tårta. Men först blir det en sväng till jobbet.
Det ryktas om att syrran har något maskerad-tjosan på G ikväll också. Jag har i alla fall tid att busa med kissen ett tag till innan jag måste gå.

those hours just walking by.

Sessans första dygn på Stavsjövägen.
När jag gick och la mig i sängen för att läsa/sova satt det en liten kattrackare på golvet nedanför och jamade. Försökte lite klumpigt ta sig upp utan att riktigt veta hur. Hon får mer än gärna ligga hos mig i sängen ju, så jag tar såklart upp henne. Och mycket riktigt lägger sig en mycket nöjd katt ihopkurad precis vid mitt huvud. På utsidan mot rummet då, så att hon inte förlorar sin översikt och kontroll över vad som händer.
Vid typ fyra vaknar jag av att hon hoppar ner eftersom Fredrik går i trappan. Somnar om och vaknar av ett jamande likt en väckarklocka. Den lilla katten sitter mitt på hallgolvet med ögonen mot min säng och skriker "SE MIG!". Lyfter in henne till mig igen och nu kurar hon ihop sig på insidan av sängen bland kuddar. Imorse vaknade jag med en katt sovande på rygg precis intill sidan på mig. Det kallar jag mys.

Som gissat har hon inte ens tittat åt sovkorgen. Däremot har fotöljerna och soffan blivit flitigt besökta, tillsammans med min säng. Allt ska undersökas. Och trapporna vi har är ju så konstiga.
Jag skriver ungefär som om jag har fått barn, haha. Men det är en sådan gosegosegooosekatt förstår ni!

Min lillebror sover fortfarande. Det kan inte vara normalt. Hela förmiddagen har jag gått runt och tassat för att inte väcka den sovande stackaren. Men nu får det vara nog. Därför har jag dragit igång lite metal. Fast det verkar å andra sidan inte störa hans sömn det minsta. Dagens ungdom!

Idag blir det dejt med mina ljusterötjejer också. Vi träffas ju inte allt för ofta alla tre så det blir naaajs. Jag bör överväga att sluta skriva med flera vokaler lite här och var, men det är ju så roooligt!

Norma Jean

världens sötaste prinsessa har flyttat in hos oss idag.

the show must go ooon!

Diagnos 1: Vaxpropp
Diagnos 2: Öroninflammation i yttre hörselgången
Diagnos 3: Inflammation och streptokoker i tandköttet kring visdomstand
Vilken kunnig person ska man lita på?
Förra veckan skattade jag mig så lycklig för att jag inte varit sjuk på länge. Och med länge menar jag sedan i våras ungefär, vilket är anmärkningsvärt länge för att vara mig. Så kanske borde jag förstått att det var något på väg. Men inga bittra miner nu! Efter en helg i sängen kan man lära sig att uppskatta det lugna i livet också.
Vardagsrummet är min mobila tillvaro. Här har jag allt jag tillbringar tid med. Detta inkluderar min dator (för tillfälliga stunder av plugg), vattenglas, medicin, termometer, ipren, böcker, fjärrkontroller och högar med DVD. Förbaskat spännande att läsa - jag vet. Med dubbla doser penicillin och ett antal andra bedövande medel finns alla möjliga garantier om att snart vara återställd.

Lite That's 70s show har ju aldrig suttit fel.
Hyde (Danny Masterson) är så seeexig. Kanske borde man satsa på någon med sådant där krull...?

dagar kommer och dagar går.

Äntligen kan jag sätta mig ner i lugn och ro för att skriva några rader.
Det händer så mycket hela tiden, och det är såklart jättebra. Men det är liksom fullt upp. Nu i veckan har jag lyckats vara både en bra elev, vän och tränande människa. Yeay!
Igår var jag och syrran för att hälsa på Anna på hennes jobb som bartender. Mycket fint ställe måste jag säga. Mycket vegetarisk mat fanns det på meny i restaurangen, sådant gillar vi! Men trots allt spenderade ju vi tid i baren med skiiitfina fruktdrinkar och cocktails. Ruskans trevligt. Tilläggas bör att vi hade inte lätt att hitta eftersom vi hade så tvetydiga instruktioner från en viss fröken A om hur vi skulle gå.
Låt mig också poängtera, att jag ska stämma tanten som jobbade på 118118 igår kväll ca 21:50! Dels för att hennes dialekt var totalt obegriplig, men också för att hon uppenbarligen var inkompetent och jävligt seg. Ingen servicemänniska helt enkelt!

Nog om det. Jag ber till gudarna att jag ska bli frisk från mitt konstiga jag-har-så-ont-i-örat-att-jag-knappt-kan-sitta-upp så fort som möjligt. Kände hur det började göra ont i vänster öra redan igår, men inatt bröt helvetet lös. Dagens största ambitioner har följaktligen blivit 2 DVD-filmer och några avsnitt Scrubs.
Jag menar, vem har tid att vara sjuk? Nu kom dock världens bästa lillebror hem med ett tiotal nya filmer att slänga igång, TACK!

alla som inte dansar finns inte.

Två magiska kvällar på samma vecka.
Apmaskerna virvlar runt i publiken.
Min nya "kom och dansa med oss"-tröja är redan en favorit.
Ingen är nöjdare än vi.
Kärlek vänner, kärlek!

exclusive confessions.

Seriöst, har ni någonsin sett några snyggare människor?! Alltså, seriöst har ni NÅGONSIN bejakat ett vackrare par än detta?
Min crush startade för länge sedan för the Beckhams. Först via eftersträvande av Vickan i Spice, följt beundrande år med Becks som drömkillen. Och nu älskar jag dom båda två. Inte minst tillsammans. Och såklart, David är ju hunken, så han är min favorit.
Men jag frågar mig det som andra fnysande slänger i ansiktet på mig: Kommer jag någonsin att tröttna..?

I hear the clock tick.

Hej kära blogg.

Ville bara meddela att allt är bra och att jag mår bra och att nu är den trettonde oktober officiellt över med marginal. Anna har haft körtkort i ett år, grattis till henne. I övrigt har jag varit rädd att det skulle bli en jobbig dag, men visade sig bli en helt vanlig jävla måndag. Förutom att jag borde sova nu är det i sin ordning. Tänk vilka trevliga bekännelser jag gör.

Totalt oväntat har jag nu också bokat biljett till Navid på Sticky Fingers. Förstår inte att det helt plötsligt blev bestämt att åka till göteborg utan någon framförhållning. Men det blir nog skoooj! Dessutom väntar ju Navid @ Nalen redan på torsdag! Nya plattan är fedt.

Man ska inte sitta uppe och plugga hela nätterna, jag vet. Ändå är det precis vad min nya studieteknik går ut på. Jag och brorsan sitter med varsin dator i högsta hugg. Med en del kaffe fungerar det bra med koncentration också. Förmodligen inte speciellt nyttigt, men ack så effektivt. Eftersom man har målet att få gå och lägga sig blir det en sporre. Någonting säger mig att jag är skoltrött. Eller så är det bara en överanalys?

allt jag lärt mig hittills.

Man måste ju bara älska det här.
Har kört den på repeat säkert 30 ggr idag.

din kniv sitter fast mellan mina revben.

Jag har svårt att fokusera på det som borde kännas viktigt men av någon anledning inte gör det. Jag har svårt att prestera för jag får liksom ingen ro. Vad är det nu som är på gång? Tankarna flyger omkring utan att göra sig vettiga alls.

Allt som tar en normal person en kvart att göra tar mig kanske två-tre timmar. Jag kan seriöst inte förmå mig att ta upp en bok, och läsa en sida. Är så otroligt distraherad, kan inte ens titta på TV.

Jag försöker göra en liknelse men kan inte fokusera. Det tog säkert en kvart bara att få ihop detta. Därför sätter jag punkt tills vidare.

with souls to be saved.

Söndag igen. Veckorna flyter i rasande fart fram, men idag har hösten passat på att stanna upp för att leverera lite klassiskt nu-öser-det-ner-hela-dagen-regn.
Fredagens utgång blev helt plötsligt till att jag och tjejerna efter förande på After hamnade på 6-månaders jubileum på Huset med gratis tårta, champagne och färgglada hattar i obegränsad tillgång. Mycket farligt, och mycket dricka blev det. Men missförstå mig inte nu, det hela var jävligt trevligt och mycket skratt vill jag lova. Förutom att jag fick 69467 frågor om min piercing, beställde B52 till alla, kom på mig själv med att tycka rökning är äckligt, lärde en skåning det viktiga med sthlm och dansade massor, stötte jag på en snubbe som påstod sig vara bosatt i Örby. Närmare bestämt Ärjavägen 12, och helt plötsligt var vi så gott som grannar. Utöver detta la jag märkte till att jag tyckte ganska många kändes unga på det där stället. Nog för att det är ett 18-års hak, men är det mest 90:or som är där eller? Kan ju i och för sig också bero på priserna, men vadå, jag uppskattar också sköna priser på drinkarna.
Sov så gott till en bra bit över ett dagen efter och konstaterade att jag hade mindre än 40 minuter på mig innan jag skulle åka till jobbet. Hur kunde jag sova så länge utan att vakna en enda gång? Ingen inbyggd väckarklocka här inte.
Och idag var jag som utlovat på Model House, ni vet det där stället där typ alla har varit vid det här laget. Har ju inte precis någon fallenhet för det där med modellande, så den stora frågan är faktiskt vad jag gjorde där. Men Anna rekommenderade mig och trots min skeptiska inställning var det roooligt. Jävligt värt att avsluta helgen med god middag och en kall öl inne i city också.

Nu ska jag och brorsan nog dra igång en film, fast egentligen borde jag plugga. Men det är ju en dag imorgon också. Då blir det fullt upp!

do you wanna be on top?

ALLA pratade om 1 oktober igår. Ja, nu är det höst vare sig vi vill eller inte. Ja, nu är det inte långt kvar till jul. Ja, nu väntar regn och kyla. Men måste ALLA hålla på att prata om det hela tiden? Man får ju ingen chans att vara optimiskiskt inställd med den omgivningen.

Har varit en del och gluttat på lindex alla stickade koftor nu till hösten, för jag saknar verkligen en mysig att gosa in mig i. Men idag kom jag till insikten att jag är glad att jag inte har köpt någon därifrån. ALLA har nämligen sådana. Varannan människa på tunnelbanan och i skolan verkar ha varit på lindex för höststickat. Hur kommer nu detta sig? Deras är snygga, men det finns många andra som är jävligt snygga också. Den första tanken jag fick är att många "modebloggare" har utnämnt Lindex sortiment som extra bra i höst, och därför ser man dom överallt. Är vi så påverkade? Hursomhelst kommer jag säkert inte hinna hitta någon jag vill ha innan det är sommar igen, men vi får väl se.

Dags att återgå till svenska med Monteen, mumma!

the spring this autumn.

Man kan fråga sig om det finns något jag borde blogga om. Ska jag säga att som vanligt var helgen bra? Det var den hursomhelst.

Jo! I fredags blev det utgång, och sjukaste grejen inträffade. Efter att ha gått och beställt hittade jag min lilla Mia i en soffa, där jag självfallet slog mig ner bredvid. På det sjukaste sätt kollar en kille som sitter i soffan mittemot, varpå jag kollar tillbaka. Ganska fort drar jag slutsatsen i min lilla hjärna att den här personen har jag träffat förut, utan att kunna få till ett kopplande namn. Fast ja, ganska fort märker jag att det är Kristoffer, en kompis till Eric och kusin till malmöborna. Sådana slumpar inträffar bara inte! Man ska inte bara springa på sådana personer hursomhelst. Men misstolka mig nu inte, det blev en himlans trevlig kväll där jag hamnade på Lidingö av någon anledning. Trevligt det också i och för sig, men jävligt skönt att komma hem på lördagen för att duscha, byta kläder osv.
Söndagens shoppingtur aka. Annas födelsedagspresent blev också mycket lyckad tycker jag och hon fick en del hel nya saker till garderoben!
Idag har varit en hurtig dag om inte annat, vilket också är skönt. Men imorgon måste jag nog tillbaka till skolan och engagera mig även på plats. Jag gillar annars att jobba på distans som jag har gjort senaste veckan. Förstår inte varför inte min skola kan uppmuntra det?! Den om någon borde ta tillfället i akt att slippa dras med elevernas närvaro och betala skollunch.

Man har verkligen börjat vänja sig vid det fina vädret. Livsfarligt, eftersom det kan slå om när som helst och bli svinkallt, riktig höst och snart vinter. Nu har det ju typ varit sol och varmt länge, och jag älskar det. Tack för förlängningen på sommaren och ljuset! Eller bara en härlig höst, om det är så man vill se det.

you can't just sit.

Har fått lite snurrade funderingar kring det här med sittande. Någon konstaterade nyligen att jag sitter konstigt tydligen. När jag ska koncentrera mig eller sitta skönt händer det ofta att jag hamnar på golvet. Alltså, att jag sitter mellan soffan och bordet med soffans kant som ryggstöd. Tycker liksom att jag kommer närmare bordet då, vilket är bra om jag ska koncentrera mig t.ex. på att skriva något. Dessutom är det skönt att sitta så! Även vid tv-tittande händer det att jag slinker ner på mattan. Den stora frågan blir nu: Är detta beteende konstigt? Är det en vana jag bör ändra av någon medicinsk anledning eller liknande? Kanske finns det någon som är lika konstig som jag (haha)?!


Det finns t.o.m. bildbevis! Se, det ser väl inte obekvämt ut?

you've come to shake my hand.

Jaha, då har man säkringscertifikat och lite mer kunskap om inomhusklättring. Jag och Anna var alltså på Karbin igår, och med eget certifikat blir allting lite enklare i framtiden. Ett fint kort (mindre charmig webcam-bild) fick man också, mihiw.

Idag är en trevlig dag utav flera anledningar:
1. Solen skiner med klarblå himmel.
2. Det är lön (och semesterersättning!)
3. Jag behöver inte gå till skolan
4. Kristin är här

Undra vad man ska hitta på i helgen. Nåja, det dyker förhoppningsvis upp något oplanerat. Nu måste jag dock återvända till skolarbete en stund innan Kristin ser att jag fuskar med lite bloggande emellan :)
Keep up the good work!

Ooo... see that girl!

Ni ser rätt. Jag citerade just en Mamma Mia-låt i rubriken.
Skäms nästan lite. Men det är lika bra att erkänna så kan jag inte få skit i efterhand.
Det är ny vecka, nya tag.
Det har gått ett tag sedan jag utvärderade något här, jag vill inte skylla på bristen med tid även om det kanske är så. Jag vill inte påstå att mina ord är slut. Men på ett sätt kan man säga att det känns så. Till allt jag vill beskriva och uttrycka kommer jag ändå inte hitta ord.

Just idag är jag i skolan och har redovisat. Imorgon måste jag också. Och på onsdag. Hoppas allt går väl. Jobba ska jag göra också. Kände att det här mer blev en almanacka än blogg i de två sista raderna, hursomhelst.

Helgerna är jävligt bra. Jävligt värt. Veckans biotips är helt klart Patrik 1,5. Gustaf Skarsgård är sååå söt som gay (får oss bara att vilja ha honom ännu mer), och vi höll på att dö - bokstavligt - av svensson-humor-skratt under scenen i polishuset.
Behöver inte säga så mycket mer va? Tack och hej så länge då!

magin försvinner inte med sommaren.

(jag har hört att ingenting kan blåsa omkull oss nu)

feelings getting stronger.

Moneybrother intog grönan och vi var såklart där och dansade.
Minst sagt fett.


Summer nights
you know what we do
We're just keeping it tight,
simple as that
When it's dark outside,
holding me down for delight
And we could do it all night long!

oh horatio, please don't go.

Helt otroligt! Som Jack Sparrow skulle kunna ha sagt:
This is the day that you will alwaly remember as the day when Rebecca did everything on her to-do-list!

Jag har nått samtliga mål för dagen! Förutom att jag har gjort första uppgiften i grafisk illustration och steg 1 i spanska har jag städat, varit på yoga, tömt diskmaskinen, haft ph vid mejl, gjort rent svinens bur, lagat lunch och middag.

Okej, det kanske inte ser mycket ut för världen, men alla som känner mig vet att jag skriver att-göra-listor. Alla ovanstående punkter fanns med, och alla genomförde jag inom tidsramen idag. Kanske inte heller låter så häftigt, men det händer bara sisådär vart tredje år att jag slutför en lista, så woho!

Vädret får inte mycket stjärnstatus just nu. Varför regnar det hela tiden? Varje dag? Har hostat hela dagen, hoppas verkligen inte (höst)förkylning står och knackar på min dörr...

"announcement to make!"

GOTT FOLK, JAG HAR BLIVIT MED RAKLUGG! OOOUCH :D

för alla hjärtan som slår.

Det är tider för att fira både det ena och det andra. Vissa börjar nya skolor, andra fortsätter kämpa vidare i gamla fotspår. Vissa bestämmer sig för att flytta och mitt i allt fyller folk år också. Det finns helt enkelt massor att fira. Och det gör vi såklart.
Jag menar, det är ju vårt mål...

...Skål!

ditt medlidande kan jag vara utan.

Skolan har börjat i vanlig ordning, och min dator är på en efterlängtad reparation. Det känns att höstrusket är på väg, men jag vägrar vara rädd. Det är helt okej att fnittra åt allting och känna att man ser dubbelt lite före elva. Jag tror verkligen att jag behöver sova. Därför blir det natta till STAC nu snart.

Om inte annat så för dom ljusa nätterna och för längtan och för hopp om en solnedgång.

all of us are searching for an open arm.

Jag skulle vilja påstå att idag har jag träffat världens otrevligaste busschaufför. Mitt kort strulade när jag skulle betala bussresan för att komma hem igen från de breda slätterna utanför uppsala. Konversationen började såhär:
Rebecca - (optimistisk) Hej!
Swebuskvinnan - (tittar ansträngt upp med en suck) Betalar du med kort?
Rebecca - Japp
De upprepade suckarna efter detta är mycket svåra att beskriva. Jag får en utskällning för att jag först drog kortet för tidigt, för att sedan inte kunna dra det på "rätt sätt" (alla vet att kortmaskinerna på bussar suger). Hon rycker åt sig mitt kort och leg för att upprepade gånger (med suckar) knappa på sin skärm. Jag står i bussdörren minst 5 minuter, och hon fortsätter knappa. Ett tag känns det som hon ska slänga av mig och säga att blondiner är korkade (själv var hon gråhårig). Trots allt får jag min biljett. När vi nästan är framme tar hon till bussens mikrofon, inleder med en djup suck och säger sedan "Jaha, då var det här också över. Vi är snart framme vid centralen. Men det borde ni väl ha märkt." Jag gick av bussen genom bakdörrarna, om man säger så.

Det har varit en bra helg och en bra vecka, det tackar vi för. På onsdag börjar skolan som bekant, men just nu känns allt bra. Det hittas på så mycket nu för tiden!

Paniken är förresten över, traskade in på Åhlens City i veckan och hittade parfymen! När jag höll i flaskan började jag garva för mig själv som vilket schizo som helst, varför i h-lvete sa kvinnan på Kicks att det var kört? Den fanns ju bland de fem första affärerna jag letade i.

vi hade varann och stan låg öppen för oss då.

Personlig kris här! Min favoritparfym har i dagarna tagit helt slut. Nu finns det inte så mycket som en droppe kvar av min Naomi Campbell Cat Deluxe At night-flaska. Sorgen är mycket stor, speciellt då jag har relativt säkra källor på att det var en limited edition och följaktligen inte finns kvar att köpa. Min allmänna bedjan är nu att ifall du ser den någonstans, tveka inte på att höra av dig till mig om vart man kan få tag på den!



För säkerhets skull infogar jag en bild hur flaskan och kartongen ser ut.

skönhet kommer ur smärta.

SKÅL FÖR OSS SOM KLARAT OSS IGENOM ALLT!

låt dig träffas i hjärtat & låt det blöda.

Liksom många andra före oss
trodde vi att vi skulle få det vi ville
Men såna som oss kommer aldrig få det vi vill

Vi borde få en chans
Vi borde vara vara dom älskande
Vi, det borde vara vi

Vår kärlek är för god och för stor
för att slösas bort sa du alltid
Om jag väckte dig nu kunde vi prata en gång till
om hur orättvist allt är
Men vad skulle det leda till
För sannningen är att vi alltid var för fega
och när jag vaknar är du borta
med minnet om oss och vi blir aldrig mer någon saga

verkligheten hälsar.

Hur får man se ut egentligen? Gonatt.

when your realize you are lost you fight to be found.

Vi regnade oss igenom frizon.
Guds tårar ville helt enkelt inte sluta falla över oss,
och jag ångrade gång på gång att jag inte tog med några gummistövlar.
Nåväl,
med en helt ny upplevelse i bagaget och massor av nya tankar vill jag tacka för frizon '08. Jag vill tacka för all musik, alla samtal, skratt och mina två bästa vänner.
En ny bibel fick jag med mig, jag tror jag har inspirationen.

Låt oss tro.

Skurade nyss klart bilen, den blev tipptoppfin efter en del festivaldreggande. Det är ju söndag och då ska ju bilarna dessutom tvättas för satan. Och tro det eller ej, så var det ganska kul.

Kvällens planer är att i sängen börja plöja igenom Gilmore girls-säsongen. Mest bara för att. Men också för att jag gillar girlpower.

För att avsluta med det rakaste verklighetscitatet från festivalen:
"Jag har sagt det jag har sagt, och så amen!"

en rörig sommarmorgon.

Idag har jag sovit ut.
Efter all längtan trodde jag att det skulle bli det skönaste på länge och jag skulle känna mig utvilad. Men ack, trots förutsättningarna känner jag mig klibbig, stel, seg och ofräsch. Blä.
Prio ett nu är att packa inför frizon. Imorgon sticker jag och tjejerna. Och den stora frågan återstår, trots att jag har varit vaken i två timmar, vad ska man ha med sig? Måste äta någonting också, samt duscha. Och klockan 16 ska jag möta Carro och Lisette i slussen. Hur ska jag hinna? Är klockan redan 12:30? Oj. Nu får jag nog ta till handling här.

Och vet ni, det måste sluta regna. Vi ska ju faktiskt tälta.
Vi ses snart, nyfrälsta och förhoppningsvis leende!

jag skulle alltid svara när du kallade på mig.

Bullret blev ju som bekant inte av.
I efterhand gör det inte så mycket,
schemat är fullspäckat ändå.
Jag tror att jag lever på rätt sätt eftersom det är sommar och så.
Mycket blev annorlunda med den här sommaren,
och det vågar jag säga trots att den inte är slut än.
(allt regn betyder ju inte höst, eller hur?)

Nu måste jag dock sluta skriva för jag ska träffa min lillmia för en öl eller två.
Cheers!

jag vet vad vi förlorat.

Gör nånting
Gör nånting nu
Förstör nånting
Slå mig
Förstör nåt
Jag överlever

Har inte tid med all din skit
och jag vet att du vet jag har rätt
Jag har rätt
Du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

det här är bara ord som gått vilse.

Sömnlösa nätter och svullna ögon är ingenting att bry sig om.
Nu är min semestertid här.
Det tackar vi för,
och om ca sex timmar går planet härifrån.
Bort bort bort.
Det blir sol, bad och recover för hela slanten.
Allt det där som jag egentligen älskar.

Herrens vägar är outgrundliga.
(glöm mig inte)

blunda och ducka hjälper inte nu.

Jag vet inte vem jag är
men jag vet att jag är din.
Jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket
att jag hatar mig.

can't get you out of my head.

Ja, nu kan man påstå att sommaren är här på riktigt. Jag menar, det är ju redan juli! Redan för många år sedan konstaterade jag att tiden efter midsommar går fort. I år är inget undantag. Personligen har jag inte lyckats gå på semester än, bara två veckor kvar sedan blir det hem till Marbella.

Men för att prata lite om nuet istället. Min familj flyttar ut till landet idag, känns lite trist att bli lämnad ensam hemma. Fast ja, varför skulle det inte gå bra?
Kanske är jag bara för frikostig med orden,
men hey, vad har det gjort världen tidigare.

Förresten så vann jag en pingu igår.
Han är sötast :D

knytnävsbas och discobeat.

Det var vi som kom från söder om stan
Det var vi som måste skrika livet ur oss
Bara för å veta att vi fanns och va

Det var vi som skulle stå längst fram
när hela skiten bara sa pang pang pang
Det var vi som skulle skriva vår egen bibel
Det var vi som hette Haters i en dag

Tack.

på en sekund så har vi bleknat fast.

I takt med sommarens tveksamma ankomst och heltidsjobb känner man vuxenlivet krypa på. Efter bara någon vecka, haha!
På det hela taget blir det mycket jobba-äta-"göra ärenden på vägen hem"-sova-ducha. Och jag gör att-göra-listor lika flitigt som vanligt. Använder alltid sådana, utmärkt när det gäller skolan, men annars också. Så skönt att strukturera upp och på så sätt blir det mycket enklare att prioritera, samt avsluta eftersom man kan stryka och känna sig nöjd. Har hittills aldrig gjort en lista som jag lyckats genomföra helt på samma dag, undra om det betyder att jag inte är lika effektiv som jag tror eller att jag har lite höga krav på antalet punkter per lista.

Idag rök naglarna också, mina egna som hade börjat bli lååånga. Tänkte måla dom först, men tog till saxen istället. Märker att det blir så mycket skönare på jobbet eftersom jag inte är rädd för att ha av dom hela tiden. Alltså ett klokt beslut.

Utöver att vädret är schizofrent rullar det på ganska bra. Ska man ta med sig paraplyet eller halsduken (både och?) när man går eller inte?

Eric,

jag älskar dig fleeera varv runt jorden och tillbaka.
puuuuuuuuuss!

if this isn't happiness I must be blind.

Den magiska veckan är över, och jag har inte haft tid med annat än att njuta av livet.
Visst känns det lite snopet att allt gick så fort, men fan!
Är det någonting som har hamnat åt sidan så är det bloggen. Förlåt så mycket!

Inte nog med att det känns fantastiskt att ta studenten själv, det är ett himlans nöje att se sina vänner kliva ut i det fria också. Wiiie.

vad är det för ett fyllo som gräver i spritkylen?

STUDENT 2008

grattis älskade Annaliten <3

make yourself a promise.

Jag vill avlägga ett löfte i detta här och nu.
Jag ska inte gråta på min student.
Såg faktiskt ner på folk som grät under avslutningen i nian,
och jag kan inte säga att jag har blivit bättre i avseendet studenter.
Det är så fånigt.
SÅÅÅ mycket kommer ni inte sakna det,
eller i alla fall inte jag.
Ytterst få vill tillbaka,
och klart att glädjetårar är ett accepterat fenomen,
men hallå, palla förstöra sminket!

du nalkas, ljuva sommar.

Det låter så himla fjantigt att säga det, men det pirrar i magen.
Det känns att studenten är på g, eller snarare alldeles snart här! Känslan skulle kunna jämföras med ett barn inför julafton, och jag är förvånad över att det känns så mycket. Jag som ändå ska plugga till hösten.
Fast det känns långt borta just nu. Festligheterna är det som är kvar efter dagens prov i idrott, PEPP PEPP PEPP!

Ska dessutom på årets första mottagning för min del, lilla Mia-Fia tar studenten redan idag. Jag har fixat blommor och det är fint väder och liksom MUMMA!
(vädret måste hålla i sig!)

Trots att jag verkligen vill unna alla studenter sitt vårdslösa handlande eftersom de firar, så rynkar jag på näsan. Hela dagen på jobbet igår kom det in fulla studenter som letade efter vatten, öl, papper, plåster, toaletter mm. Och sedan tro att de ska få alltihop gratis för att de tar studenten. Stopp ett tag, jag tycker faktiskt att de får jobba på att fylla den där kvoten av 15 000 kr. Det är nämligen vad jag har läst att en student (inkl ALLT) kostar i genomsnitt. Där borde även proviant till flaket räknas in.

en doft av alkohol och bakfylledar.

Ja, då sitter man här, bakis som bara fan, och stånkar. Självfallet är det helt förtjänat, men är det bara jag som känner att man nog inte ska blanda vin, drinkar, öl OCH tequila. Uh. Den här dagen är alltså byggt för passivitet, ingenting som jag inte tackar och tar emot, men ändå. Skolan finns ju där. Och hur mycket jag än vill, är det inte slut. Jag har två prov till.
Imorgon ska jag skriva matteprov och jobba. Helt plötsligt kändes det inte så kul att vakna till en ny dag imorgon då man förmodligen slipper illamåendet och huvudvärken.

Men nu får det vara slut på den deppiga bakisnegativiteten! Jag hade roligt! Jag blev inte pank på kuppen! Jag älskar folk omkring mig! Solen lyser starkt och troget!
Det måste ju räknas...?

skrik så alla hör.

Jag säger till mig själv varje år "Nästa år ska jag INTE slösa bort ett par värdefulla timmar på en tävling som inte längre handlar om musik eller god smak, utan politik. Och dessutom är ett ypperligt tillfälle att göra något riktigt patetiskt offentligt".
Och ja, jag trillade i fällan i år igen. Idag är känslan lika intensiv som förra året, ALDRIG mer ska jag se det där värdelösa jippot! Hade hunnit bli riktigt pepp och laddat upp med rödvin och kolasnören (heja mixen!) framför tv:n. Besvikelsen är minst sagt stor.
Det finns inget värdigt i motståndet (de andra länderna), och inte heller i evenemanget. Låt det här bli som en påminnelse till nästa år, DET BLIR INTE BÄTTRE!
Over and out på eurovision.

Förövrigt var gårdagen nämligen mer än trevlig. Ett kärt återseende med kyrkan där vi drog på utflyckt till waxholm. Efter ett antal lyckade båtfärder hamnade vi på "Fångarna på castellet" och lekte som de barnrumpor vi är. Picknick i gräset, lekar, glass och mässa präglade en urskön dag. Checka bdb för lite pics :)
Fick lite bakläxa på bloggen också, och kanske är det därför jag sitter här just nu?

Solen fortsätter skina idag, och för tillfället avnjuter jag den på altanen på landet. Det steker bra och skrivandet av UF-rapporten rullar på.
Allt är som det ska. Jag önskar bara jag hade mer tid till det jag egentligen vill prioritera, men livet kan inte vara lätt jämt..

Studenttiderna är redan här och själva avslutet närmar sig med stormsteg. Det är svårt att greppa och uppleva någonting man längtat efter så länge.
Hursomhelst känns det ganska bra och innan vi vet ordet av är sommarplanerna redan här.

Tills dess,
jobba inte ihjäl er!

listen to your heartbeat.

7 månader <3

jag vet att mina ben vacklar
och knäna känns alldeles skakiga ibland.
men tro mig,
det gör inte mitt hjärta.

glaskupan.

*
Var kommer all jävla skit ifrån?
*

primitiv variant av mig själv.

Pollensäsongen är här, och plötsligt får jag lite svårare att njuta av vårens härliga känslor genom simmiga vätskefyllda ögon och frenetiskt kliande i näsan. Och för att inte tala om hur trött man blir. På senaste har jag gått och lagt mig runt 22-23 snåret, helt i tid på min ära!

Man borde verkligen få någonting gjort. Bara stöka av den här skiten så man kan gå vidare. Ändå gör man det inte. Varför? Något uns av självplågerisyfte? Haha, låt oss inte hoppas på det :)
Till ljusare tider borde väl också enklare tider kommer, men jag vet inte, är det verkligen enkelt? Jag ber om ursäkt för den röriga negativiteten, men förvirringen är något frustrerande. Jag kommer inte vidare i tankarna här. Precis som alla andra upplever jag framtiden så långt bort men ändå för nära. Ibland blir man ju nästan sugen på att göra som Cissi och skriva en lista över RÅVIKTIGA (som hon uttrycker det)saker som måste göras innan vi slutar. Det är bara pluggpluggplugg hela tiden faktiskt. Innan alla försvinner och jag slösar tid. Så krävande faktiskt.
Nåja, genom allt som är älskat finns inte det andra.
Som ni vet är det bara att knata på, kanske till och med skutta framåt lite då och då.

Nu skriker magen. Dags att få i sig någon lunch.

Micro fun säljes!

Eftersom att RXP:n välkomnades med öppna armar blev det helt enkelt ohållbart att ha kvar lilla "Terhin". Därför ligger den nu uppe på blocket och må det högsta priset vinna, pärlan ska inte säljas till något underpris.

Kolla gärna in länken och hör av er om ni är intresserade:
http://www.blocket.se/vi/16045017.htm?ca=11_s&last=1

let the sunshine in.

Jag hoppas att alla, och då menar jag verkligen ALLA, var ute och njöt av solen idag. Själv glassade jag i en solstol med mjuk madrass flera timmar. Känslan att somna av en värmande sol skapar sprudlande välbehag. Och inte göra någonting annat. Heja strålande tider ^^

don't wanna face this world alone.

Våra backstreet-pojkar spelade för oss i måndags, igen.
Äntligen, som vi har längtat!

Egentligen vill jag inte prata sönder det,
kan bara hålla med syrrans kloka ord.
Det är sjukt att det kan beröra oss på samma sätt som för tio år sedan.
Hur mycket jag än spelar sönder skivorna får jag rysningar av musiken.
Jo, det måste vara magi.

love will keep us!

6 månader <3



okej, ett helt jävla halvår!

så länge mina ben bär,
och så länge du inte släpper min hand
kommer jag att vara din.

sleep this time tonight.

Mindre än 48 timmar efter att jag på allvar började leta efter studentutstyrsel var såväl klänning som skor utvaldt och inhandlat. Jag fattar inte hur det kunde gå så lätt. När jag såg klänningen insåg jag att jag inte skulle hitta någon bättre, inte utefter det jag sett och provat innan iaf. Och den är söt som socker, så visst är jag nöjd och glad över att ha det fixat, även fast det gick lite för lätt ^^

Självfallet har jag tagit mig kraft, pengar och kalorier att prova Ben & Jerry's nya glass Wish. Skapelsen kostar hela 26 kr (vilket vi alla måste vara överrens om är ett jävla rån för en styckglass) och var, precis som man kunde tänka sig, jävligt söt. Absolut god och så, men inget nyskapande. Dessutom höll jag på att spricka när jag skulle trycka i min hela, eftersom kakan var föga mastig, men slutsatsen är att den var ungefär som jag hade väntat mig. Man måste ju ändå prova.

Nu är det välförtjänt (javisst!) helg; hörde jag ett halleluja?

(befria mig nu)

Here we are
Seven days
And seven nights of empty tries
This ritual's, habitual,
But it's never gonna work this time

We're to the point of no return
And along the way the only thing we've learned
Is how to hurt each other

I'm looking back
And wondering why
It took so long to realize
That nothing's changed
It never will
All these years of standing still
Still we'll stay in all this pain
And nothing's gonna make it go away

I don't wanna wait another minute
Put me out of my misery
I can read your mind
Baby you're not in it
We're not what we used to be,
No you wouldn't have to lie to me
If you would only let me go
And I don't wanna wait another minute
To hear...

Something that I already know
I know
I know
I know

So save your voice
Don't waste your breath
Can't you see we're at the end
And this goodbye, feels permanent,
So wish me well, try to forget

All the fights
And all the ways
We almost made it
But we never did
And it's finally come to this

I don't wanna wait another minute
Put me out of my misery
I can read your mind
Baby you're not in it
We're not what we used to be,
No you wouldn't have to lie to me
If you would only let me go
And I don't wanna wait another minute
To hear
Something that I already know

We can not hide
What we've become
So sick and tired of being numb,
It's done

'cause we're havin' a good time.

Ojoj, tiden går fort och jag är dålig på att uppdatera här. Igen.
Vad har hänt sedan senast då? (...det får väl bli lite kort och sammanfattningsvis såhär...)
Lyckades bli sjuk större delen av lovet, vilket gjorde att jag missade det som man kan kalla för "liv" i sisådär 5 dagar. Till min tröst (yeah right) fick jag ladda inför skolanstarten igen efter lovet, där vi hade en tuff vecka på g.
Vår studentskivan infann sig av en slump på samma dag som min födelsedag, alltså torsdagen 3/4, så det var bara att byta tid på jobbet och fira dubbelt upp. Följdaktligen också festa dubbelt upp! Låt oss bara säga att med ett hål i plånboken hade jag en jävligt trevlig kväll. Självfallet var alla viktiga människor på plats för att fira, Carro, Eric, Anna och Mia trillade in på eftersläppet tillsammans med ett ljusterögäng. Fick en skinnjacka av mami&papi i present, den är hur snygg som helst :)
Efter att ha lämnat klubben i stort sätt sist, tagit en taxi hem och sovit lite för få timmar drog Eric sig till jobbet (hur sliten som helst) och jag till skolan för att hålla mitt argumenterande tal i SvC. Kändes inte så viktigt, eftersom det bara var betygsavgörande för kursen och jag fortfarande sluddrade efter gårdagen. Allt på tipptopp! Skaran som infann sig till lektionen var 7 utav 32 st. Hoppas ni som inte kom läser detta, jävla veklingar!

Väl hemma däckade jag på sängen en timme, sedan kom det 16 diverse släktingar och vänner för att fira att jag gått in i 19-års träsket. Lite runda om fötterna landade man sängen runt tolv, inte en minut försent!
Efter en sväng i den södra förorten med diverse skogsäventyr under lördagen hamnade vi i Bagarmossen och hade en hel del öl att dricka. Sagt och gjort, sedan upp och jobba heeela söndagen för att avsluta en fullspäckad helg med att älsklingen bjöd ut mig på middag. Hemma blev det ett antal race på game cuben med Mario Kart <3

sa jag att vi hade roligt?

don't accept the blame.

Jag måste erkänna att jag har inlett ganska svagt när det gäller bloggen dessa första månader, i förhållande till förra årets. Och vad beror detta på? Bristen på tid är för enkelt att skylla på. En student att förbereda känns mer som en acceptabel ursäkt. 69 dagar kvar.

Återigen har min iPod tagit sina förmodligen sista andetag. Imorgon ska den in på verkstaden, med största sannolikhet för att krediteras. Vila i frid och då får jag en ny :D saknar den lilla enheten under resorna med kollektivtrafiken, hur står människor ut med all andras musik, irriterande telefon- eller allmänt småprat?

Just nu är det lov, men snart är det över. Som vanligt går det jävligt fort. Sjuk har jag lyckats bli (bara för att det är så jävla roligt att spendera dagarna i sängen) och förr eller senare måste jag inse att det är dags att plugga igen. Förutom i helgen, för då är det maskerad och bakisjobb som gäller!

hej alla döende vilsna och döende veka, stolta och sköna.

Det här med namn är ju inte det lättaste. Egentligen skiter jag nog i vad du tycker angående mig själv. Men ändå. Den här trenden med sitt Namn på msn, gärna både för- och efternamn, har inte gått förbi mig obemärkt, även om jag avsiktligt valt att inte delta i den.
När jag loggar in möts jag av 25 kontakter online, varav 21 av dessa använder tilltalsnamnet i rutan där man möts av texten "Skriv in ditt namn som du vill att andra användare ska se det". Funderingen som satt griller i mitt huvud är (fånigt nog) om detta är en mognadsfråga? Att äldre personer väljer sitt enkla och akademiska namn i internetbaserade sammanhang. Jag kan nämligen inte komma ihåg att jag under tiden i högstadiet såg fler än enstaka kompisar som använde sitt riktiga namn. Vart tog nick-name vägen? Skulle det möjligtvis kunna vara så att facebook har någonting med detta att göra?

Har börjat läsa Martin Svenssons (ja rubriken är snodd) mama-blogg, mest för att han är så gullig. Och skriver sådär småbarnspappa-aktigt där (förmodligen är det syftet). Och så hittade jag det här stycket bland raderna om hur gott det är med påskmat:

"Idag ska jag träffa alla i bandet jag ibland spelar med. Vi heter Nina Rochelle och på sätt och vis är vi ett slags pojkband, även om vi gärna försöker vara lite tuffa, med mycket elgitarrer och sådär. Vi ska ses för första gången på länge och skriva låtar ihop. Kanske mynnar det ut i en skiva, eller bara några spelningar. Vi får se."
http://www.mama.nu/blogg/martins-blogg/

Wiie - hoppas hoppas hoppas! Ingen vill ju mer än vi att det ska bli mer av Nina :) lite nya spelningar i stockholmsområdet, tack!

I've got a One.

5 månader <3

vad dom än säger
lyssnar jag inte,
för nu vet jag bättre
& låter det inte beröra mig.

det som kommer mig nära är du.

komm hol das Lasso raus.

Okej, 23 februari stressade jag och familjen ut till arlanda för att sätta oss på ett plan till Innsbruck. Innsbruck, som för övrigt är en väldigt liten och kaotisk flygplats som ska svälja turister för hela alperna, ligger i Österrike och därifrån blev det busstransfer för att nå målet: Italien och byn Livigno. För att ta sig in måste man åka genom någon tunnel som är privatägd och smal. Därför kan den bara köras en riktning i taget, och man måste betala för att åka igenom. Är det någonting man kan kritisera när det gäller Italien är det som många vet den splittrade politiken. Och här är ett tydligt exempel på att det inte fungerar (visste ni dessutom att Livigno är helt skattebefriat?). Stod i kö ca 1 timme stillastående med buss och sedan ytterligare en halvtimme vid betalstationen, eftersom det naturligtvis bara fanns EN kassa för alla som körde igenom.. suck..

Första dagen började iaf bra när vi åkte upp till toppen av skidsystemet Carosello och möttes av en värmande sol. Pistvisning runtom, jag och brorsan bestämde oss för att hänka några lite snabbare åkare, bla. Erik som bara var ett år äldre än jag själv, åkte snowboard så fort att han hade omkull Sara (guiden) och visade sig vara nykterist (detta var extremt tydligt under barrundan med fria shot, haha, right). Jag tror faktiskt att jag njuter mest av solen just denna dag och fokuserar inte på så mycket annat förren vi kommer till afterskin, där det visar sig att skandinaverna har galna upptåg som tradition. Till nästan varenda låt finns rörelser, ofta ingår det bordsdans. Här har vi alltså vårt första möte med bl.a. "Komm hol das Lasso raus"-låten, men även klassikerna som "Anton" och "YMCA" är med. Ni kommer inte tro mig, jag menar, vem som helst kan ju skratta åt nivån på den här musiken. Inte minst om ni startar videon här nedan. Herregud, en tysk Markoolio? Men när man väl är där så är det så rätt. Skulle vara konstigt om det kom en riktigt bra låt. Förutom Sara finns där också Albin i Lion-kläder. Till kvällen ställs det till med skandinavisk afton, där man börjar åka taxi med ett gäng minst sagt galna danskar till nattklubben Kokodi. Efter ett par glas börjar även jag vara med på alla dansrörelser till musiken (inbillar jag mig) och är full som en kastrull. Under kvällens gång ska faktiskt tilläggas att jag endast spenderar 6 euro på taxi hem, därför att jag avböjde diverse gentlemen som erbjöd sig att följa mig.

Drar mig upp regält bakis andra dagen eftersom jag dyrt och heligt lovat Albin att vara med på pistvisningen hur sent det än skulle bli. Eftersom jag är en sådan som håller mitt ord, infinner jag mig såklart och på förmiddagen är man lite trött. Som tur är, är jag inte ensam om detta och det är Albin som föreslår drickpaus två ggr före lunch ;) Även till lunchen känner jag mig lite grinig och det är inte förren afterskin är igång och man fått en ny Corona framför sig man är igång igen. Dags för takdans denna dag. Inte förren 23:21 trillar "Party?" sms:et ner i min inkorg från Albin, så sent blir det.

Ja alltså, nu flyter dagarna ihop lite för mig. Men förutom det vanliga, dvs mycket skidåkning, sol och galna afterski:er, är livet bara härligt. Bara att ta sig en titt in i livsmedelsbutiken och upptäcka att en flaska vin går på ca 4 euro, en flaska Baileys 9 euro och en 5 liters Absolut för 11 euro är en ganska tillfredställande upptäckt. Dessvärre var införingsreglerna hårda eftersom vi transporterades genom Schweiz (som inte ingår i EU, damn!). Två flaskor vin eller en flaska starksprit per person var det som gällde..
Men vart var jag nu då? Jo, picnic i backen på onsdagen, vilket är hur mysigt som helst eftersom det är sol, fri bar (iskall öl i snön ^^) och jag förälskar mig i en pastasallad med tomat, mozzarella och pesto.

Vaknar senare med en läpp som till fyllnad och svullnad påminner om att jag genomfört en botox-operation, men så var inte fallet. Hade dock brännt läpparna av solen eftersom det är ganska hög höjd.. murmel! Smörjer med tjock, vit solskyddsfaktor i två dagar sedan är det bra.

Självfallet lyckades Albin övertala mig att vi skulle hänga på honom och hans kompis till St Moritz under torsdagen. Sagt och gjort, så blev det. Så efter typ en timmes färd var vi i Schweiz och hälsade på. Ingen var gladare än min pappa som fick briljera med sin tyska, vi som haft det jobbigt att bli förstådda på engelska i Livigno ;) För övrigt åt jag veckans absolut godaste mat i St moritz, en pasta med lax, basilika och som var skiiiitgod. Torsdagskväll i livigno = veckans barrunda! För endast 15 euro besökte vi 4 barer och avslutade på Kokodi, fria shots på alla ställen. Traditionsenligt från tidigare i veckan spenderade jag inte en ena euro (eller krona), men den här kvällen blev det faktiskt suddigt. Försökte väl avrunda den när jag hörde My säga till Albin; "Nu har du bjudit Rebecca på så jävla många drinkar, du får se till att hon kommer hem nu!". Så vi grabbade en taxi och hur mycket jag än ville upp till sista skiddagen på fredag morgon bar min kropp inte.

Sov till halv 12 och drog mig (mer bakis än jag förtjänade?), upp i backen och petade i lunchen. Kom fram till att mitt knä förmodligen fått sig en regäl smäll dagen innan och åkte hela eftermiddagen. Grejen med skidåkning är att det är det absolut bästa jag har provat mot baksmälla, det här är alltså ett hett tips! Man bara andas frisk luft och koncentrerar sig lite halvt på svängarna medan man seglar ner för backen. Det är inte förren man sitter i liften igen man kommer på att fan... mitt huvud... Hursom kunde man ju inte avsluta veckan utan sista afterskin. 2 Corona, 1 baccardi och någon shot senare vandrar jag hemåt med ett leende på läpparna igen. Jag är så jävla nöjd. Egentligen med allt. För att alla är så jävla sköna här nere, för att den här mentaliteten är så sällsynt hemma.

Lördagsmorgonen startar alldeles för tidigt. 12 timmar innan man är hemma. På vägen stannar vi utanför Homelywood, det drar i mungiporna. Tack.

it's bright when I shut my eyes.

Solen skiner. Förstår ni, solen skiner!
Jag vet inte om jag missade liknande väder/känslor när jag var borta, men idag har jag varit på grymt gott humör. Tror det är tack vare solen och tillåtelsen att ha lite tunnare kläder utan att frysa ihjäl.
Att komma hem till ett regnande Sverige var inte det bästa jag varit med om. Liksom, gjorde jag fel som klev på det där planet? Men med vitsippor i rabatten utanför huset känns det bättre. Då blir det lite enklare att trivas här, övertyga sig om att Sverige inte är så dumt ändå ("..så mycket missar man väl inte där ute?").
Missförstå mig inte nu, det var skönt att komma hem också. De man håller nära saknar man på en vecka, speciellt när man inte kan ha kontakten, när samma möjlighet inte finns. Några dagar efter hemkomsten fräschade jag upp håret med lite ljusare pigment och passade på att dra in två nya hål i öronen också. Hål i öronen gjorde jag mest för att undvika att börja töja i vänster, för då skulle man väl fått höra det av fröken C ett bra tag :P

Har lovat en viss trogen läsare vid namn Anna att det ska komma någon form av utlägg ang. Italien, nu lovar jag det skriftligt här också. Vågat, men jag ska ta mig tid snart :)
Äntligen fredag, även om man typ måste plugga twentyfourseven så ska man väl kunna klämma in lite annat! Puss!

my weak prayers are not enough to heal.

Måndag igen - nya möjligheter! (oj vad jag är positiv)
Den här veckan kommer ju bara rasa förbi eftersom det finns tusen saker att ta tag i och sedan är det lov och på lördag åker jag till Italien kan ni fethajja ^^

Trots att jag har en bra plan för veckan är det alltid lika svårt att följa dessa tidsplaneringar och det kommer alltid massor emellan. Som t.ex. detta bloggande. Inte hade jag räknat in det heller. Och ändå sitter jag här och slösar tid på det. Till vilken nytta? Jag vet faktiskt inte, det verkar lite som man har rykts med i den här trenden och att det är ganska kul att skriva mer eller mindre meningslösa saker i sitt eget hörn av nätet.

Så vad ska jag då börja med att ta tag i? Det får nog bli UF, som vanligt.
Under torsdag-fredag denna vecka finns vi på Stockholmsmässan, fri entré, kom dit!
http://www.jellyuf.se

waiting for your call.

Med pojkvän i ägo eller inte spelar det inte så stor roll när det gäller inställning till det här med alla hjärtans dag. Igår fick jag hela historien som jag trodde jag kunde (eftersom vi läste en romantisk historia om det i 8an) om Valentin uppriven och att det tydligen handlade om någon religös konflikt och på så sätt alltså krig. Hjärtligt ihjälkommet skall ni vårdas! (ingen fattar)

Alla hjärtans dag är alltså dåligt för att:
1. De som är singlar får ångest över att de inte har någon att fira denna hyperviktiga dag med vilket resulterar i för mycket choklad och tankar som att ingen tycker om en, osv..
2. Vi som inte är singlar måste hitta på någonting till våra hjärtevänner, som ska vara LAGOM dyrt, LAGOM genomtänkt, LAGOM viktigt och perfekt. Inte för mycket, inte för lite. Helst ska man också fejka någon jätteromantisk tillställning också och hitta på någonting så perfekt som man aldrig gjort som par förut. Jotack, ångest!
3. I slutändan är detta bara en konsumtionsfälla eftersom folk inte handlar tillräckligt friskt under vintermånaderna efter jul. Dessa oftast ganska onödiga prylar man då köper krockar lite med det där med klimatet för mig. I just sådana här lägen krockar konsumtion och miljö, för hur nödvändigt är det egentligen?

Jag vet, i slutändan faller jag precis som alla andra också i fällan. Och lite gulligt är det ju allt. Kanske lite typiskt svenskt att utnyttja detta tillfälle och få en anledning att tala om för folk vad man känner för dom. Hursom hade jag faktiskt en jättemysig dag igår, trillade dit för romantisk middag och allt.

Fredag idag, det betyder party at Carro's! Först ska jag bara sova mig igenom en svenskalektion. Trevlig helg!

ditt leende försöker torka bort spåren av osäkerhet och rädsla.

4 månader <3

att höra dina hjärtslag hjälper mig att hålla takten
när jag ska andas
(annars är det ju så lätt
att man tappar rytmen och glömmer bort)

snart är det vår.

svårt att dölja mitt beslut/missbruk.

Det är såhär jag slår mig trött
Det är såhär jag kör mot rött
Det är såhär när mina spattiga nerver får spel
Det är bara för att jag är missförstådd
Bara för att jag ska ändra mer


Det är bara för att allt är orättvist
Det är bara för att jag vill härifrån
Min ursäkt är större än mitt mål

vila dina lockar och slut dina ögon.

Helt på inpuls stack jag och mamma till Sats och kirrade ett träningskort till mig eftersom det var sista dagen idag för att få studentrabatt och sådant. Vi är ju alla överens, jag måste börja träna. Och nu jävlar finns det ingen som helst återvändo. Min första personliga träning med instruktör börjar på söndag, känns skitnajs! Äntligen komma igång, jag vill ju faktiskt bli bättre. Precis som alla andra har jag outnyttjad tid och vill må bättre. Oväntat, men roligt!

Imorgon är det fredag och hipphurra - skolan är inte mitt favoritprojekt liksom. Appropå projekt kom Jelly UFs produkter idag så nu är vi igång tjejer :)Försäljningen sätter igång! Tänkte länka lite mer om hemsida med mer information, bilder osv senare, tills vidare får ni nöja er med att mejla jellyuf@gmail.com vid frågor.
Vi kommer synas på Öppet Hus på tisdag, och på Stockholmsmässan 21-22 februari (KOM DIT!)

Jag vet inte vad jag mer ska berätta,
allt jag vet är att det är med kärleken håller mig uppe.

Nu måste jag kolla klart på Juno eftersom jag har somnat två kvällar i rad till den, hihi.

the real casanova.

Jag borde skärpa mig i skolan. Som vanligt. Som alltid. Jag förstår inte vad jag gör för fel (hej dramaqueen..)

Så sent som omkring 12-tiden idag möttes jag av rubrikerna "Heath Ledger funnen död". Ursäkta, VA?! Det kan inte vara sant, DET KAN INTE VARA SANT! Men det verkar ju som det faktiskt (och tyvärr) är sant. Scenariot och min reaktion påminner skrämmande mycket om Johanna Sällström, när hon hittades. Nog har dessa offentliga personer en baksida, men ändå blir jag ledsen och förvånad. Till skillnad om det skulle vara så pass förfogat som för t.ex. det klassiska och användbara exemplet Britney Spears.
Jaja, slutdiskuterat. Vila i frid.

Om det är någonting som kan lugna ner mig nu så måste det vara lite Ben&Jerry's Cookie Dough, smask!

the louder now.

Det har blivit sådär mycket film i helgen, vilket gör att jag får mycket tankar och drömmer mycket drömmar. Jag är så jävla lättpåverkad. I fredags tvingade jag Eric (som hämnd för hans "romantiska" val av actionfilmer vid våra två bio-dejtar) att se Försoning. Jag vet inte, men på något sätt älskar jag den. Nog för att den var seg och att slutet var hela filmen, men damn vad starkt.

Nytändning på Ben & Jerry's har också infallit, gick och blev snål ett tag över att den en förpackning faktiskt kostar 50 spänn, men nu skiter jag i det och kör hårt på deras slogan: "Svälj dina frustrationer"
Har också lyckats gått och blivit småkär i spelen som finns på deras hemsida http://www.benjerry.se

Söndag idag, så jävla typiskt. Det känns som att detta är en typisk bloggar-dag. För mycket tid, för mycket söndagsångest. Sammanfatta veckan, påbörja nästa. Det är ju som man lever i någon omedveten rutin av planering, genomförande och utvärdering. Allt som min skolas arbetssätt förespråkar. Allt som jag sätter mig emot. Men nu blev jag sådär cynisk, det var ju inte meningen. Livet är inte så jobbigt, inte just nu.

Pappa fyller år, vilket egentligen ingen vill erkänna, allra minst han själv. Eftersom han fyller jämnt och sådär springer det förbi en massa människor man mer eller mindre inte känner hela tiden. Känner därför egentligen bara för att låsa in mig på mitt rum och säga att jag inte orkar delta i detta, men så kan man ju bara inte göra. Fy och skäms på ogenerösa tankar. Men jag borde verkligen plugga matte iaf. Hursom, grattis papi :D

Man borde bli bättre på att uppdatera sitt liv med bilder.
(jag tyckte jag var glad)

with eyes wide open it can be so hard to live in this world today.

Loggade in på facebook i veckan och möttes utav denna status:
"Rebecca Widegren
borde byta sitt facebook lösenord eftersom det cirkulerar på internet. häls Mrx."

HJÄLP! Får reda på att bilddagbokens databas blivit hackad på mejladresser och lösenord. Varför just jag? Bytte iaf omedelbart lösenord överallt, att förut ha fått sin identitet utnyttjad för att tjafsa med folk räcker faktiskt en gång. Svampig som jag är i själen tyckte jag det var ett helvete.

Den här veckan drar skolan igång med nya kurser. Håll andan och tummarna. Det är bara ett halvår kvar (lite mer i slutändan men jaja) av ovisshet. Dags att bestämma sig sedan. Vilken väg jag ska ta. Hur jag ska göra. Vilka av alla tankar som ska bli verklighet. Om jag inte vore så beroende av alla jag älskar skulle jag dra. Åtminstone ett tag. Bara jag och för mig själv, därför att jag vill klara mig själv. Men nu är inte verkligheten så, så vem vet. Den senaste tanken är faktiskt att jag hur töntigt det än låter vill bli revisor. Jag vet, det låter ungefär lika roligt som datatekniker. Och även fast det är lika lång utbildning som jurist och jag aldrig kommer orka, råkar jag tycka att det är roligt med siffror. Men allt detta är väl förmodligen lika troligt som att jag skulle bli astronaut, dvs en del fjantiga och lösrykta tankar som flyger genom huvudet. Det gäller att vara öppen, även om det är svårt.

Jag hoppas alla mår bra. Nu måste jag bokföra, jippie!

we could do it all night long.

3 månader <3

Känns som ingenting,
men all tid i världen.
Säg att det aldrig kommer sluta pirra när jag tittar på dig!

I'm fading if I close my non-colored eyes.

Take back that photograph it breaks my heart
And I will wait by the telephone
While the silence pressures my eardrum
I found a black and white with a person smiling sad at me
Now I know can't get back that photograph once it's been seen

Promise you won't let me fall asleep never to wake up
Til my breath is gone don't let the color of my eyes fade
Promise you will find a way through the night while the angels cry
You color your heart blood red love does not fade away

Can't give back that photograph once it's been signed
And I can't stop thinking about your voice
Now it's keeping me up at night
I found myself on a black and white staring back at me
Now I know, can't get back that photograph
It just needs color

Promise you won't let me fall asleep never to wake up
Til my breath is gone don't let the color of my eyes fade
Promise you will find a way through the night while the angels cry
You color your heart blood red love does not fade away

Blood-drop on that black and white
Is the only thing that can colorize these non-colored eyes

Promise you won't let me fall asleep never to wake up
Til my breath is gone don't let the color of my eyes fade
Promise you will find a way through the night while the angels cry
You color your heart blood red love does not fade