för alla hjärtan som slår.

Det är tider för att fira både det ena och det andra. Vissa börjar nya skolor, andra fortsätter kämpa vidare i gamla fotspår. Vissa bestämmer sig för att flytta och mitt i allt fyller folk år också. Det finns helt enkelt massor att fira. Och det gör vi såklart.
Jag menar, det är ju vårt mål...

...Skål!

ditt medlidande kan jag vara utan.

Skolan har börjat i vanlig ordning, och min dator är på en efterlängtad reparation. Det känns att höstrusket är på väg, men jag vägrar vara rädd. Det är helt okej att fnittra åt allting och känna att man ser dubbelt lite före elva. Jag tror verkligen att jag behöver sova. Därför blir det natta till STAC nu snart.

Om inte annat så för dom ljusa nätterna och för längtan och för hopp om en solnedgång.

all of us are searching for an open arm.

Jag skulle vilja påstå att idag har jag träffat världens otrevligaste busschaufför. Mitt kort strulade när jag skulle betala bussresan för att komma hem igen från de breda slätterna utanför uppsala. Konversationen började såhär:
Rebecca - (optimistisk) Hej!
Swebuskvinnan - (tittar ansträngt upp med en suck) Betalar du med kort?
Rebecca - Japp
De upprepade suckarna efter detta är mycket svåra att beskriva. Jag får en utskällning för att jag först drog kortet för tidigt, för att sedan inte kunna dra det på "rätt sätt" (alla vet att kortmaskinerna på bussar suger). Hon rycker åt sig mitt kort och leg för att upprepade gånger (med suckar) knappa på sin skärm. Jag står i bussdörren minst 5 minuter, och hon fortsätter knappa. Ett tag känns det som hon ska slänga av mig och säga att blondiner är korkade (själv var hon gråhårig). Trots allt får jag min biljett. När vi nästan är framme tar hon till bussens mikrofon, inleder med en djup suck och säger sedan "Jaha, då var det här också över. Vi är snart framme vid centralen. Men det borde ni väl ha märkt." Jag gick av bussen genom bakdörrarna, om man säger så.

Det har varit en bra helg och en bra vecka, det tackar vi för. På onsdag börjar skolan som bekant, men just nu känns allt bra. Det hittas på så mycket nu för tiden!

Paniken är förresten över, traskade in på Åhlens City i veckan och hittade parfymen! När jag höll i flaskan började jag garva för mig själv som vilket schizo som helst, varför i h-lvete sa kvinnan på Kicks att det var kört? Den fanns ju bland de fem första affärerna jag letade i.

vi hade varann och stan låg öppen för oss då.

Personlig kris här! Min favoritparfym har i dagarna tagit helt slut. Nu finns det inte så mycket som en droppe kvar av min Naomi Campbell Cat Deluxe At night-flaska. Sorgen är mycket stor, speciellt då jag har relativt säkra källor på att det var en limited edition och följaktligen inte finns kvar att köpa. Min allmänna bedjan är nu att ifall du ser den någonstans, tveka inte på att höra av dig till mig om vart man kan få tag på den!



För säkerhets skull infogar jag en bild hur flaskan och kartongen ser ut.

skönhet kommer ur smärta.

SKÅL FÖR OSS SOM KLARAT OSS IGENOM ALLT!

låt dig träffas i hjärtat & låt det blöda.

Liksom många andra före oss
trodde vi att vi skulle få det vi ville
Men såna som oss kommer aldrig få det vi vill

Vi borde få en chans
Vi borde vara vara dom älskande
Vi, det borde vara vi

Vår kärlek är för god och för stor
för att slösas bort sa du alltid
Om jag väckte dig nu kunde vi prata en gång till
om hur orättvist allt är
Men vad skulle det leda till
För sannningen är att vi alltid var för fega
och när jag vaknar är du borta
med minnet om oss och vi blir aldrig mer någon saga

verkligheten hälsar.

Hur får man se ut egentligen? Gonatt.

when your realize you are lost you fight to be found.

Vi regnade oss igenom frizon.
Guds tårar ville helt enkelt inte sluta falla över oss,
och jag ångrade gång på gång att jag inte tog med några gummistövlar.
Nåväl,
med en helt ny upplevelse i bagaget och massor av nya tankar vill jag tacka för frizon '08. Jag vill tacka för all musik, alla samtal, skratt och mina två bästa vänner.
En ny bibel fick jag med mig, jag tror jag har inspirationen.

Låt oss tro.

Skurade nyss klart bilen, den blev tipptoppfin efter en del festivaldreggande. Det är ju söndag och då ska ju bilarna dessutom tvättas för satan. Och tro det eller ej, så var det ganska kul.

Kvällens planer är att i sängen börja plöja igenom Gilmore girls-säsongen. Mest bara för att. Men också för att jag gillar girlpower.

För att avsluta med det rakaste verklighetscitatet från festivalen:
"Jag har sagt det jag har sagt, och så amen!"

en rörig sommarmorgon.

Idag har jag sovit ut.
Efter all längtan trodde jag att det skulle bli det skönaste på länge och jag skulle känna mig utvilad. Men ack, trots förutsättningarna känner jag mig klibbig, stel, seg och ofräsch. Blä.
Prio ett nu är att packa inför frizon. Imorgon sticker jag och tjejerna. Och den stora frågan återstår, trots att jag har varit vaken i två timmar, vad ska man ha med sig? Måste äta någonting också, samt duscha. Och klockan 16 ska jag möta Carro och Lisette i slussen. Hur ska jag hinna? Är klockan redan 12:30? Oj. Nu får jag nog ta till handling här.

Och vet ni, det måste sluta regna. Vi ska ju faktiskt tälta.
Vi ses snart, nyfrälsta och förhoppningsvis leende!

jag skulle alltid svara när du kallade på mig.

Bullret blev ju som bekant inte av.
I efterhand gör det inte så mycket,
schemat är fullspäckat ändå.
Jag tror att jag lever på rätt sätt eftersom det är sommar och så.
Mycket blev annorlunda med den här sommaren,
och det vågar jag säga trots att den inte är slut än.
(allt regn betyder ju inte höst, eller hur?)

Nu måste jag dock sluta skriva för jag ska träffa min lillmia för en öl eller två.
Cheers!