sound of the drums beatin' in my heart.

Var i helgen och kikade in AC/DC på Globen. Wow. Pappa och jag "vip-ade" oss in, tack vare Petter, på Samsunglogen och hade en helkväll. Allt var gratis (jo man tackar) dricka, mat, schyssta biljetter och det var ett glatt tekniknördigt gäng som befann sig där. Inte för att gubbrocken egentligen är den musik som ligger mig närmast hjärtat, men damn vilken fröjd att se gubbarna i sån form! Det var helt enkelt ett jävla drag, och upplevelse i den uppblandade publiken.
Okej, de har blivt äldre och rör sig lite långsammare, men vilken jävla energi och partymaskin. De körde helt rätt låtar och har en del medryckade rockslingor även för de som inte är fanatiska. Till skillnad från många andra band med sina "stora år" på 70 & 80-talet har dessa fortfarande någonting att ge. AC/DC är fortfarande kanon!

Jaha. Nu måste jag blogga om samma sak som precis alla andra, nämligen: vädret.
Man borde vid det här laget få säga att man inte blir riktigt klok på det. Jag skrev några inlägg tidigare att det kändes som att våren var på väg. Men efter en snöig helg, 20 cm på marken och vitt i stort sätt överallt, är jag inte lika övertygad.
Men så lyssnade jag på Anders, ni vet den där metereologen på tv4, som sa att det SKA SNART bli mer vårlikt. Nu ska det bli varmare i veckan. Och så får vi stå ut med töperioden en gång till. På lite längre sikt denna gång förhoppningsvis. Jävligt skönt är det idag i alla fall, snarlik alpkänlsa eftersom det är snö och vackert men att solen ändå värmer. Skillnaden är att eftersom vi här inte befinner oss så många meter ovanför havet så smälter det fort. Så då är min vår påvåg trots allt. Dessutom kommer det att vara vår senast den 2 mars, det har Caroline sagt, eftersom hon har beställt det av Gud till sin födelsedag.
Det duger som löfte för mig, tack och adjö!

you'll see colors again.

God förmiddag!

När allt flängande och stress inte bara blir vardag utan en heltidssyssla är det mer än skönt att inte ha några speciella planer. Vissa dagar uppskattar man att vara bara ledig.
Gick upp vid kl 8 och fixade lite kaffe. Åt en halv röd grape. Tog en promenad i fågelkvittret. En uppfräshande dusch och lite skönlitterär läsning senare
känner jag mig lugn och utvilad. Ska snart bjuda mamma på en hallumisallad till lunch.

Nu är det helg.
Jag är redo.

we are two worlds apart.

Kl 12:10 är det bara två typer av människor som är ute i februari: pensionärer och alkisar.
Och så jag då. Andra årstider är det en del andra människor ute också, men nu har jag inte ens sett en barnvagn på hela veckan. Kanske är det jag som är avvikande eftersom jag åker tunnelbana mitt på dagen. Eller så spelar det helt enkelt inte så stor roll.

Det är torrt på marken!
Jag hör fågelkvitter!
Solen skiner!
Vår på väg?

let there be light!

Fredagen den 13:e.

En dag precis som alla andra. Jag gör alltid sådär, målar upp att denna dag är olycksbådad och att allt kommer gå åt helvete. Sedan blir jag förvånad - när allt går bra. Precis som alla hjärtans dag (imorgon alltså). Vi kommer aldrig att komma överens, Valentine's Day och jag. Vi passar helt enkelt inte ihop. I vanlig ordning lär vi oss att leva bredvid varandra ändå.

Just nu är allt jävligt bra. Det här är en ganska bra tid förstår ni.
Besökte east street i dagarna och satte dit en metalstav. Sådant gillar vi.
Sedan har jag skrivit 4 sidor på min bokrecension för bearbetning,
planering = bra.
Mina eftersända och trendiga skor har kommit och jag har hittat ett par skitsnygga skor på rean just idag. Har vi inte sagt det förut? Skor gör nog livet enklare.
Mitt liv på 10 A4 har åkt iväg i ett kuvert och kanske blir det mitt största äventyr. Det är jävligt fint ska ni veta.

I helgen väntar inte så mycket annat än jobb,
men jag är definitivt inte ledsen för det.
Trots allt gäller det bara att bita ihop tills det blir lite varmare. Fast jag har sett solen här i veckan, sådant laddar batterierna lite extra i nollgradigt!

5-stegskurs i hur man irriterar folk.

Hittade detta i en annan blogg, och förlåt mig för att jag snodde den utan att fråga, Jocke! Fin handledning i livets mer eller mindre hanterbara situationer är det i alla fall:

Dessa tips skall helst användas vid irriterade situationer eller stela situationer. Man kan även använda flera moment samtidigt - En kombo, fast vi säger de på engelska för de är coolare COMBO!

1. Var onödigt glad. - Detta kommer resultera i funderingar så som "Varför är han så jävla glad?"

2. Kolla lite för länge (välj ut en punkt!) - En klassiker "vad glor du på!?"

3. Mima i takt med den som pratar - Du kan nu få nedlåtande ord som "Du är inte rolig, lägg av" Men de ska du inte lyssna på, egentligen säger dom "Jag slår ner dig om du inte slutar" Och de är ju det vi är ute efter här!

4. Fråga följdfrågor som är extremt irrelevanta efter att du frågat en seriös fråga, säg sedan efter ett tag "skitsamma!" och byt fort ämne. Den här funkar bäst på seriösa människor. Reaktionerna av det här blir ofta lite småirritation. Ibland fungerar det också bra att uttala saker fel. Jag brukar blanda lite där...

5. När någon är exhalterad - Var ÄNNU mer exhalterad! - Det säger sig självt... människan blir inte lika glad. Då måste du säga "Jag skojade bara! haha!" men du behöver inte mena det.

Hoppas den här kursen ger lite spänning i vardagen!

februaris överlevnadskod.

Nu är det kallt, jag vet
Snart är det vår, min vän
Håll din vante på
Så du inte fryser
Håll halsduken hårt virad
Gå rakt fram
Jag glider gator fram och runt
Och ser på husen

Nu är det vinter
Snart är det vår, jag lovar
Bara några veckor kvar av kylan
Sedan slutar staden sova
Dra mössan över huvudet
Tills dess och tänk på annat
Håll händerna vid kroppen
Fortsätt gå utan att stanna
Vira halsduken hårt
Ta inte av dig dina vantar
Gå rakt fram dit du ska
Kanske ge den hemlöse några slantar

Nu är det kallt, jag vet
Snart är det mars, min vän
Så behåll dina varma kläder på
Akta ispölen i backen
Gå framåt fort med raska steg
Och tänk på något vackert
Bara se vägen framför dig
Bara gå och gå förbi

Om du ser mig och vill hälsa
Snälla du
Om du ser mig vart som helst
Gå för fan inte bara förbi

jag är en sådan som klarar mig.

Jag är rörd. Av Lukas Moodyssons nya film "Mammut" och av en rad andra livsberusande saker. Jag har haft en asskön vecka och hoppas nästa blir någonting i samma klass.
Jag känner mig så jävla bestämd och jag orkar inte med att någonting stoppar mig. Det kan ingenting göra just nu. Känner mig lite som Iron-man i bildlig mening. Lite oövervinnerlig och revolutionär som unga och naiva människor kan få släng av ibland. Jag lever mitt liv för mig själv och för ingen annan. Fast det känns bra.
Nu förstår förmodligen ingen varför jag skriver sådana konstiga (självklara?) saker, men kanske måste jag placera mina tankar i ord för att tro på det ordentligt och agera därefter.
Jag tänker ovanligt mycket, men detta är ändå ingenting som tynger mig utan snarare motiverar mig på ett sätt som känns nytt. Jag gillar't.

Min garderob behöver en akut makeover. Blev så jävla irriterad nyss (i vanlig ordning) när jag skulle hämta ett par mjukisbyxor. Systemet i den är faktiskt ganska kaos, och till råga på allt är det trångt. Jag har inte för mycket kläder, garderoben är för liten, jag lovar!

Min klockan ska ringa kl 05:20, så därför är det dags att krypa ner med ett avsnitt ur min rosa skokartong i DVD-spelaren. Slut på utsvävande nattetankar.