onsdag 30 september 2009

they kept pulling her hair & wouldn't leave her alone.

Inatt drömde jag att jag blev rånad (någon snodde ALLT i min handväska under en konsert). Polisen sa att jag fick skylla mig själv. Att de struntade i om jag inte hade varken bilnyckel (kunde inte köra hem), mobil (kunde inte ringa någon), pengar (på något konstigt sätt fick jag en lapp i handen att mitt konto var tömt). Mitt pass och visum var borta, den manliga polisen sa att jag nog borde springa därifrån innan de skickar hem mig eftersom jag inte hade något visum kvar.
I panik tog jag hans råd på allvar och börjar springa som en galning mot utgången. Jag måste bara springa, springa trots att mina lungor håller på att brista. Hur mycket jag än försöker kan jag inte få mina ben att springa fort nog. I all hast ramlar jag i trappan, benen bara viker sig. Jag bryter båda benen. Skadan var så allvarlig att de var tvungna att amputera bort båda benen från knäna och neråt. Jag rullar ut mig själv i en rullstol från sjukhuset med en räkning på $50.000 innan jag vaknade sittandes i sängen.

Klockan är nu 8:50, jag har lämnat av alla barnen i respektive skola, men känslan av den där drömmen sitter fortfarande kvar. Jag kan inte skaka av mig den. Det vore liksom en fin topp på isberget det där, den där drömmen. Tycker ni jag är melodramatisk? Då förstår jag inte alls vad ni menar, haha.

I helgen blev det applepicking och visit to the pumpkin farm. Det var awesome. Det är snart dags för Halloween, det märks att Amerika förbereder sig på alla möjliga sätt inför det. Ett tydligen väldigt vanligt och traditionellt sätt är att åka till en pumpkin farm och plocka med sig sin egen pumpa.
Den största frågan återstår dock: Vad ska jag klä ut mig till?

Min besatthet av Twilight-serien fortsätter. Har verkligen sjukt svårt att lägga ifrån mig boken (böckerna). Tar varje tillfälle i akt att läsa några sidor. Det kändes nästan som en uppoffring att blogga. Lite överdrivet kanske, egentligen är ju det där med monster inte riktigt min grej. Nåväl.

tisdag 29 september 2009

these days there is not much that'll bring tears to my eyes.

Här kliver man in lite på random i en Beauty Shop under shoppingen med flickorna. Och vart hamnar man? Jo, på värsta rean av massor av märkesprodukter! I like!


Allt detta för $19, hur coolt är inte det? Sägas bör att 1 motsvarande Redken-produkt i Sverige kostar 300 kr...

lördag 26 september 2009

embrace the land, where the skyline meets the sand.

Jaha, vart var vi nu igen?
Just det, Fall Frenzy var grymt. Festivalstämningen var på topp. Allt var precis som vanligt (musik, svett, människor, drägg, skräpmat, chill), bara på en annan plats i ett annat klimat. Jag kommer aldrig mer klaga på stekande sol under festival i Sverige. Jag kommer aldrig mer klaga på att det är för varmt på campingen. Alla som har festivalat i Arizona vet vad jag menar. Här är det hett, trots att det finns "husvagnar" som ska fungera som allmänna luftkylare. Å andra sidan är nätterna närmast tropiska, ingen jobbig tjocktröja att släpa på. Yay!

Det är fredagskväll. Jag har precis läst 3000 sagor för Gloria, Harry Potter för Delilah och förklarat varför svenskar emigrerade till Amerika på 1800-talet för Talia. Alla fick en gonattpuss och nu sussar de sött i sina sängar. Själv ska jag slänga mig in i bilen för att åka hem till Carol och hennes 21-års party. Förhoppningsvis blir det tårta. Nom nom.

Och imorgon? Då packar vi ihop bilen och drar till Tucson över helgen för att campa! Det blir s'more och hela det amerikanska paketet. Jag är också lovad en fantastisk stjärnhimmel.

tisdag 22 september 2009

you know you're an Au Pair in the USA when...

... you always introduce yourself with : 'Hi! my name is (your name), I'm from (country) and I have (amount of children you are taking care of) children!'

... everybody is greeting you with a 'Hi.How are you!' and you can't respond fast enough, so you say it first!

... the worst thing is, when the dad is working from home.

... you know what a S'MORE is.

... you spent all your money at the MALL and you still have nothing to wear.

... you hate Dora, The Wiggles and Thomas.

... you say 'silly' instead of 'stupid'.

... you go to PLAYDATES.

... you've seen more movies in one month than in your whole life at home.

... you drive over 30 minutes to a friend and you think it's not far.

... you can make Mac'n'cheese.

... you say 'like' and 'totally' every three words

... someone has asked you stupid questions like: 'do you have cars in your country?' - 'You don't have Valentine's day?' - 'Where is your country?'

... you don't think it's wrong to have cake AND ice cream...

... you park as close to the store as possible so you don't have to walk even one yard too far.

... you cherish moments of silence more than ever before.

... you feel really happy about being able to sleep until 9 o'clock on a Saturday without kids screaming or running into your bedroom.

... you notice yourself saying 'GOOD JOB' a hundred times a day.

... you wonder why you slept the whole night long so uncomfortable and you notice the next morning, you slept on a barbie, a lollypop, sandtoys etc.

... you need to be creative to find new punishments because a time-out doesn't work anymore ;)

... you have to admit to mistakes you never did or put the blame on you day for day.

... you're sure you don't want own kids within the next 100 years.

... you know now exactly how difficult it was for your parents to have little kids and you feel like saying thanks for all you've done to your mum and dad every day.

... you have an excuse for loving disney movies and can copy every passage of them.

... you've learned what it means to be patient.

... you know what a LCC is.

... you know that you should never SHAKE A BABY!!!

... you take a nap, after you dropped of the kids at school (after being up for just 2h :D).

... you are DRIVING to the busstop to pick up your kids, which is only 200 meters from your house.

... the kids call you mum cause you spend too much time with them.

... you think $160 every weekend just for shopping and coffee are not that much.

... one cup of coffee doesn't make you awake anymore, it just makes you alive.

... you or your friends are KELLERKINDER!!!

... you miss the good ol' days when you were able to go to the bakery and get real bread w/ real butter (not that American shit called bread, haha)

... you don't walk into the bank or ATM, you use the drive in to get your money.

... you use Wet-one's instead of washing your hands.

... instead of singing songs from the radio you're singing children's songs.

lördag 19 september 2009

onsdag 16 september 2009

& God invented the Au Pair.

Hittade en bok på Barnes & Nobles som har inspirerade titeln till dagens inlägg. Det var ganska komiskt att läsa historien om mamman som helt enkelt hade för mycket runt omkring sig och insåg att hon behövde bli dubbelt så effektiv eller skaffa någon form av hjälp utan att ha råd med en opersonlig och svindyr nanny. Hon skaffade en au pair, fick massor av tid över och lärde sig massor av nya saker om ett nytt land. Haha.

Men skämtosido. För att vara helt ärlig hade jag en tuff föregående vecka. Allt hände på precis en och samma gång. Allt blev bara så jävla fel. Nu vågar jag knappt svara i telefonen för jag kan inte ta mer dåliga nyheter. Men för att se det från den ljusa sidan, nu kan det faktiskt bara gå uppåt.

Jag har tagit med mig en hel del nya erfarenheter från veckan, men också konstaterat några saker. Till exempel:
1, Jag har världens bästa värdfamilj.
2, Jag måste börja plugga till min kurs (väntar på lev av kurslitteratur för övrigt).
3, Vissa regler är till för att följas, inte tänjas.
4, Jag är lycklig över att jag har fått den här möjligheten.
5, Jag måste börja träna.

Imorse (kl 07:55) när jag följde Talia till skolan var det bara 85° F (29° C), det var så himla svalt och skönt! Allt får lite konstiga perspektiv här när det gäller temperatur, hehe. Vi blev genast på bra humör och det är bara en vecka kvar tills man officiellt räknar det som höst här.

Det gäller bara att inte sluta tro. Bönen är nyckeln.

tisdag 15 september 2009

R.I.P. Patrick Swayze


Jag älskar Dirty Dancing. Men ingenting varar för evigt. Passar på att få leverera ett lite deppigt inlägg, sådant kan behövas emellanåt. Det är dessutom väääldigt mycket snack om det här borta. Kanske i Sverige också?

onsdag 9 september 2009

a monkey needs to dance & so do you!

I helgen hade jag och tjejerna den mysigaste kvällen man kan tänka sig. Här i USA firar firar man "Labor Day", vilket i stort sätt inte betyder så mycket förutom att barnen är lediga från skolan en dag. Det ska vara någon form av "arbetarens dag", hylla det arbetande folket eller något sådant. Det råkade också vara mina föräldrars 12:e bröllopsdag, så självklart ställer man upp och jobbar. Efter en eftermiddag i poolen lagade vi middag tillsammans utifrån en av barnens kokböcker. De älskar det, recepten är roliga och pedagogiska. Det blev "Nachos Fiesta!". Alla hjälpte till och blanda, hacka, plocka fram, fixa, duka, diska och så sjöng vi till "Happy Land" under tiden. Efter middagen var det dags för Gloria att sova, medan jag, Delilah och Talia hade filmkväll med Harry Potter-film. Klockan 22 snoozade alla barnen så sött i sina sängar och jag kunde sätta mig i den varma luften med ett glas vin på baksidan och lyssna på syrsorna.


Vaknade av ett välbekant smatter mot fönsterrutan. Men vänta, någonting kändes helt konstigt. Det var välbekant, men ändå kändes som att det var på fel ställe. Alla som bor i Sverige vet hur det känns att vakna av smatter från regn på fönstret. Så är det dock inte i Phoenix, första regndagen sedan jag flyttade hit infann sig till min besvikelse. Jag skulle på ett Labor Day Pool Party som blev inställt såklart, men barnen var överlyckliga. De dansade runt utomhus i regnet hela morgonen medan jag trippade runt inomhus. Men okej, det regnar ju trots allt bara 3-4 gånger om året här. Jag och Ida bestämde oss för att ta tillfället i akt för en "svensk dag". Vad kan passa bättre en regnig dag? Det var dags för ett besök på IKEA eftersom jag inte kan sluta prata om marabou och prästost. WOW! De hade så mycket svensk mat och vi gick runt och skrattade åt allt hela tiden. Mest för att det kändes så jävla komiskt att allt hade svenska namn och vi hörde en amerikan beställa "gravad lax". Kom hem med svenskmärkta saker för ca $50, mestadels mat. Sill, Ahlgrens bilar, lingonsylt, gräddsås, prästost, knäckebröd, marabouchoklad, ballerinakakor...
När vi skulle betala tittade kassörskan lite snett och sa "Are you gonna have all of it?"... "Well, yes"... "Okay, then you get a free t-shirt". Vi fick alltså gratis IKEA t-shirts, haha.
Jag hittade också en osthyvel som jag slog till på direkt! Förstår verkligen inte hur de klarar sig utan det här. Aaron hade aldrig ens sett någonting liknande...


Oh, idag fick jag reda på att Kalifornien är bokat. Yey!

söndag 6 september 2009

#2

Jag räknar till 2 månader.


Hittills har allting bara varit som en startsträcka. Innan jag åkte som au pair läste jag bloggar och försökte föreställa mig hur livet i USA skulle bli. Efter två månader inser jag hur svårt det är att beskriva hur det kan se ut. Dels för att det kan se så olika ut, men också för att det är så många olika delar av livet som spelar in. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad.


Trots att det redan är "höstmånad" steker solen. Jag älskar den varma och torra luften.

tisdag 1 september 2009

a description of Arizona worth mentioning.

"I tried to describe impossible things like the scent of creosote - bitter, slightly resinous, but still pleasant - the high, keening sound of the cicadas in July, the feathery barrenness of the trees, the very size of the sky, extending white-blue from horizon to horizon, barely interrupted bu the low mountains covered with purple volcanic rock.
The hardest thing to explain was why it was so beutiful to me - to justify a beauty that didn't depend on the sparse, spiny vegetation that often looked half dead, a beauty that had more to do with the exposed shape of the land, with the shallow bowls of valleys between the craggy hills, and the way the held on to the sun."

- Twilight, Stephanie Meyer