Jag måste erkänna att jag har inlett ganska svagt när det gäller bloggen dessa första månader, i förhållande till förra årets. Och vad beror detta på? Bristen på tid är för enkelt att skylla på. En student att förbereda känns mer som en acceptabel ursäkt. 69 dagar kvar.
Återigen har min iPod tagit sina förmodligen sista andetag. Imorgon ska den in på verkstaden, med största sannolikhet för att krediteras. Vila i frid och då får jag en ny :D saknar den lilla enheten under resorna med kollektivtrafiken, hur står människor ut med all andras musik, irriterande telefon- eller allmänt småprat?
Just nu är det lov, men snart är det över. Som vanligt går det jävligt fort. Sjuk har jag lyckats bli (bara för att det är så jävla roligt att spendera dagarna i sängen) och förr eller senare måste jag inse att det är dags att plugga igen. Förutom i helgen, för då är det maskerad och bakisjobb som gäller!
torsdag 27 mars 2008
onsdag 19 mars 2008
hej alla döende vilsna och döende veka, stolta och sköna.
Det här med namn är ju inte det lättaste. Egentligen skiter jag nog i vad du tycker angående mig själv. Men ändå. Den här trenden med sitt Namn på msn, gärna både för- och efternamn, har inte gått förbi mig obemärkt, även om jag avsiktligt valt att inte delta i den.
När jag loggar in möts jag av 25 kontakter online, varav 21 av dessa använder tilltalsnamnet i rutan där man möts av texten "Skriv in ditt namn som du vill att andra användare ska se det". Funderingen som satt griller i mitt huvud är (fånigt nog) om detta är en mognadsfråga? Att äldre personer väljer sitt enkla och akademiska namn i internetbaserade sammanhang. Jag kan nämligen inte komma ihåg att jag under tiden i högstadiet såg fler än enstaka kompisar som använde sitt riktiga namn. Vart tog nick-name vägen? Skulle det möjligtvis kunna vara så att facebook har någonting med detta att göra?
Har börjat läsa Martin Svenssons (ja rubriken är snodd) mama-blogg, mest för att han är så gullig. Och skriver sådär småbarnspappa-aktigt där (förmodligen är det syftet). Och så hittade jag det här stycket bland raderna om hur gott det är med påskmat:
"Idag ska jag träffa alla i bandet jag ibland spelar med. Vi heter Nina Rochelle och på sätt och vis är vi ett slags pojkband, även om vi gärna försöker vara lite tuffa, med mycket elgitarrer och sådär. Vi ska ses för första gången på länge och skriva låtar ihop. Kanske mynnar det ut i en skiva, eller bara några spelningar. Vi får se."
http://www.mama.nu/blogg/martins-blogg/
Wiie - hoppas hoppas hoppas! Ingen vill ju mer än vi att det ska bli mer av Nina :) lite nya spelningar i stockholmsområdet, tack!
När jag loggar in möts jag av 25 kontakter online, varav 21 av dessa använder tilltalsnamnet i rutan där man möts av texten "Skriv in ditt namn som du vill att andra användare ska se det". Funderingen som satt griller i mitt huvud är (fånigt nog) om detta är en mognadsfråga? Att äldre personer väljer sitt enkla och akademiska namn i internetbaserade sammanhang. Jag kan nämligen inte komma ihåg att jag under tiden i högstadiet såg fler än enstaka kompisar som använde sitt riktiga namn. Vart tog nick-name vägen? Skulle det möjligtvis kunna vara så att facebook har någonting med detta att göra?
Har börjat läsa Martin Svenssons (ja rubriken är snodd) mama-blogg, mest för att han är så gullig. Och skriver sådär småbarnspappa-aktigt där (förmodligen är det syftet). Och så hittade jag det här stycket bland raderna om hur gott det är med påskmat:
"Idag ska jag träffa alla i bandet jag ibland spelar med. Vi heter Nina Rochelle och på sätt och vis är vi ett slags pojkband, även om vi gärna försöker vara lite tuffa, med mycket elgitarrer och sådär. Vi ska ses för första gången på länge och skriva låtar ihop. Kanske mynnar det ut i en skiva, eller bara några spelningar. Vi får se."
http://www.mama.nu/blogg/martins-blogg/
Wiie - hoppas hoppas hoppas! Ingen vill ju mer än vi att det ska bli mer av Nina :) lite nya spelningar i stockholmsområdet, tack!
torsdag 13 mars 2008
I've got a One.
5 månader <3
vad dom än säger
lyssnar jag inte,
för nu vet jag bättre
& låter det inte beröra mig.
det som kommer mig nära är du.
vad dom än säger
lyssnar jag inte,
för nu vet jag bättre
& låter det inte beröra mig.
det som kommer mig nära är du.
lördag 8 mars 2008
komm hol das Lasso raus.
Okej, 23 februari stressade jag och familjen ut till arlanda för att sätta oss på ett plan till Innsbruck. Innsbruck, som för övrigt är en väldigt liten och kaotisk flygplats som ska svälja turister för hela alperna, ligger i Österrike och därifrån blev det busstransfer för att nå målet: Italien och byn Livigno. För att ta sig in måste man åka genom någon tunnel som är privatägd och smal. Därför kan den bara köras en riktning i taget, och man måste betala för att åka igenom. Är det någonting man kan kritisera när det gäller Italien är det som många vet den splittrade politiken. Och här är ett tydligt exempel på att det inte fungerar (visste ni dessutom att Livigno är helt skattebefriat?). Stod i kö ca 1 timme stillastående med buss och sedan ytterligare en halvtimme vid betalstationen, eftersom det naturligtvis bara fanns EN kassa för alla som körde igenom.. suck..
Första dagen började iaf bra när vi åkte upp till toppen av skidsystemet Carosello och möttes av en värmande sol. Pistvisning runtom, jag och brorsan bestämde oss för att hänka några lite snabbare åkare, bla. Erik som bara var ett år äldre än jag själv, åkte snowboard så fort att han hade omkull Sara (guiden) och visade sig vara nykterist (detta var extremt tydligt under barrundan med fria shot, haha, right). Jag tror faktiskt att jag njuter mest av solen just denna dag och fokuserar inte på så mycket annat förren vi kommer till afterskin, där det visar sig att skandinaverna har galna upptåg som tradition. Till nästan varenda låt finns rörelser, ofta ingår det bordsdans. Här har vi alltså vårt första möte med bl.a. "Komm hol das Lasso raus"-låten, men även klassikerna som "Anton" och "YMCA" är med. Ni kommer inte tro mig, jag menar, vem som helst kan ju skratta åt nivån på den här musiken. Inte minst om ni startar videon här nedan. Herregud, en tysk Markoolio? Men när man väl är där så är det så rätt. Skulle vara konstigt om det kom en riktigt bra låt. Förutom Sara finns där också Albin i Lion-kläder. Till kvällen ställs det till med skandinavisk afton, där man börjar åka taxi med ett gäng minst sagt galna danskar till nattklubben Kokodi. Efter ett par glas börjar även jag vara med på alla dansrörelser till musiken (inbillar jag mig) och är full som en kastrull. Under kvällens gång ska faktiskt tilläggas att jag endast spenderar 6 euro på taxi hem, därför att jag avböjde diverse gentlemen som erbjöd sig att följa mig.
Drar mig upp regält bakis andra dagen eftersom jag dyrt och heligt lovat Albin att vara med på pistvisningen hur sent det än skulle bli. Eftersom jag är en sådan som håller mitt ord, infinner jag mig såklart och på förmiddagen är man lite trött. Som tur är, är jag inte ensam om detta och det är Albin som föreslår drickpaus två ggr före lunch ;) Även till lunchen känner jag mig lite grinig och det är inte förren afterskin är igång och man fått en ny Corona framför sig man är igång igen. Dags för takdans denna dag. Inte förren 23:21 trillar "Party?" sms:et ner i min inkorg från Albin, så sent blir det.
Ja alltså, nu flyter dagarna ihop lite för mig. Men förutom det vanliga, dvs mycket skidåkning, sol och galna afterski:er, är livet bara härligt. Bara att ta sig en titt in i livsmedelsbutiken och upptäcka att en flaska vin går på ca 4 euro, en flaska Baileys 9 euro och en 5 liters Absolut för 11 euro är en ganska tillfredställande upptäckt. Dessvärre var införingsreglerna hårda eftersom vi transporterades genom Schweiz (som inte ingår i EU, damn!). Två flaskor vin eller en flaska starksprit per person var det som gällde..
Men vart var jag nu då? Jo, picnic i backen på onsdagen, vilket är hur mysigt som helst eftersom det är sol, fri bar (iskall öl i snön ^^) och jag förälskar mig i en pastasallad med tomat, mozzarella och pesto.
Vaknar senare med en läpp som till fyllnad och svullnad påminner om att jag genomfört en botox-operation, men så var inte fallet. Hade dock brännt läpparna av solen eftersom det är ganska hög höjd.. murmel! Smörjer med tjock, vit solskyddsfaktor i två dagar sedan är det bra.
Självfallet lyckades Albin övertala mig att vi skulle hänga på honom och hans kompis till St Moritz under torsdagen. Sagt och gjort, så blev det. Så efter typ en timmes färd var vi i Schweiz och hälsade på. Ingen var gladare än min pappa som fick briljera med sin tyska, vi som haft det jobbigt att bli förstådda på engelska i Livigno ;) För övrigt åt jag veckans absolut godaste mat i St moritz, en pasta med lax, basilika och som var skiiiitgod. Torsdagskväll i livigno = veckans barrunda! För endast 15 euro besökte vi 4 barer och avslutade på Kokodi, fria shots på alla ställen. Traditionsenligt från tidigare i veckan spenderade jag inte en ena euro (eller krona), men den här kvällen blev det faktiskt suddigt. Försökte väl avrunda den när jag hörde My säga till Albin; "Nu har du bjudit Rebecca på så jävla många drinkar, du får se till att hon kommer hem nu!". Så vi grabbade en taxi och hur mycket jag än ville upp till sista skiddagen på fredag morgon bar min kropp inte.
Sov till halv 12 och drog mig (mer bakis än jag förtjänade?), upp i backen och petade i lunchen. Kom fram till att mitt knä förmodligen fått sig en regäl smäll dagen innan och åkte hela eftermiddagen. Grejen med skidåkning är att det är det absolut bästa jag har provat mot baksmälla, det här är alltså ett hett tips! Man bara andas frisk luft och koncentrerar sig lite halvt på svängarna medan man seglar ner för backen. Det är inte förren man sitter i liften igen man kommer på att fan... mitt huvud... Hursom kunde man ju inte avsluta veckan utan sista afterskin. 2 Corona, 1 baccardi och någon shot senare vandrar jag hemåt med ett leende på läpparna igen. Jag är så jävla nöjd. Egentligen med allt. För att alla är så jävla sköna här nere, för att den här mentaliteten är så sällsynt hemma.
Lördagsmorgonen startar alldeles för tidigt. 12 timmar innan man är hemma. På vägen stannar vi utanför Homelywood, det drar i mungiporna. Tack.
Första dagen började iaf bra när vi åkte upp till toppen av skidsystemet Carosello och möttes av en värmande sol. Pistvisning runtom, jag och brorsan bestämde oss för att hänka några lite snabbare åkare, bla. Erik som bara var ett år äldre än jag själv, åkte snowboard så fort att han hade omkull Sara (guiden) och visade sig vara nykterist (detta var extremt tydligt under barrundan med fria shot, haha, right). Jag tror faktiskt att jag njuter mest av solen just denna dag och fokuserar inte på så mycket annat förren vi kommer till afterskin, där det visar sig att skandinaverna har galna upptåg som tradition. Till nästan varenda låt finns rörelser, ofta ingår det bordsdans. Här har vi alltså vårt första möte med bl.a. "Komm hol das Lasso raus"-låten, men även klassikerna som "Anton" och "YMCA" är med. Ni kommer inte tro mig, jag menar, vem som helst kan ju skratta åt nivån på den här musiken. Inte minst om ni startar videon här nedan. Herregud, en tysk Markoolio? Men när man väl är där så är det så rätt. Skulle vara konstigt om det kom en riktigt bra låt. Förutom Sara finns där också Albin i Lion-kläder. Till kvällen ställs det till med skandinavisk afton, där man börjar åka taxi med ett gäng minst sagt galna danskar till nattklubben Kokodi. Efter ett par glas börjar även jag vara med på alla dansrörelser till musiken (inbillar jag mig) och är full som en kastrull. Under kvällens gång ska faktiskt tilläggas att jag endast spenderar 6 euro på taxi hem, därför att jag avböjde diverse gentlemen som erbjöd sig att följa mig.
Drar mig upp regält bakis andra dagen eftersom jag dyrt och heligt lovat Albin att vara med på pistvisningen hur sent det än skulle bli. Eftersom jag är en sådan som håller mitt ord, infinner jag mig såklart och på förmiddagen är man lite trött. Som tur är, är jag inte ensam om detta och det är Albin som föreslår drickpaus två ggr före lunch ;) Även till lunchen känner jag mig lite grinig och det är inte förren afterskin är igång och man fått en ny Corona framför sig man är igång igen. Dags för takdans denna dag. Inte förren 23:21 trillar "Party?" sms:et ner i min inkorg från Albin, så sent blir det.
Ja alltså, nu flyter dagarna ihop lite för mig. Men förutom det vanliga, dvs mycket skidåkning, sol och galna afterski:er, är livet bara härligt. Bara att ta sig en titt in i livsmedelsbutiken och upptäcka att en flaska vin går på ca 4 euro, en flaska Baileys 9 euro och en 5 liters Absolut för 11 euro är en ganska tillfredställande upptäckt. Dessvärre var införingsreglerna hårda eftersom vi transporterades genom Schweiz (som inte ingår i EU, damn!). Två flaskor vin eller en flaska starksprit per person var det som gällde..
Men vart var jag nu då? Jo, picnic i backen på onsdagen, vilket är hur mysigt som helst eftersom det är sol, fri bar (iskall öl i snön ^^) och jag förälskar mig i en pastasallad med tomat, mozzarella och pesto.
Vaknar senare med en läpp som till fyllnad och svullnad påminner om att jag genomfört en botox-operation, men så var inte fallet. Hade dock brännt läpparna av solen eftersom det är ganska hög höjd.. murmel! Smörjer med tjock, vit solskyddsfaktor i två dagar sedan är det bra.
Självfallet lyckades Albin övertala mig att vi skulle hänga på honom och hans kompis till St Moritz under torsdagen. Sagt och gjort, så blev det. Så efter typ en timmes färd var vi i Schweiz och hälsade på. Ingen var gladare än min pappa som fick briljera med sin tyska, vi som haft det jobbigt att bli förstådda på engelska i Livigno ;) För övrigt åt jag veckans absolut godaste mat i St moritz, en pasta med lax, basilika och som var skiiiitgod. Torsdagskväll i livigno = veckans barrunda! För endast 15 euro besökte vi 4 barer och avslutade på Kokodi, fria shots på alla ställen. Traditionsenligt från tidigare i veckan spenderade jag inte en ena euro (eller krona), men den här kvällen blev det faktiskt suddigt. Försökte väl avrunda den när jag hörde My säga till Albin; "Nu har du bjudit Rebecca på så jävla många drinkar, du får se till att hon kommer hem nu!". Så vi grabbade en taxi och hur mycket jag än ville upp till sista skiddagen på fredag morgon bar min kropp inte.
Sov till halv 12 och drog mig (mer bakis än jag förtjänade?), upp i backen och petade i lunchen. Kom fram till att mitt knä förmodligen fått sig en regäl smäll dagen innan och åkte hela eftermiddagen. Grejen med skidåkning är att det är det absolut bästa jag har provat mot baksmälla, det här är alltså ett hett tips! Man bara andas frisk luft och koncentrerar sig lite halvt på svängarna medan man seglar ner för backen. Det är inte förren man sitter i liften igen man kommer på att fan... mitt huvud... Hursom kunde man ju inte avsluta veckan utan sista afterskin. 2 Corona, 1 baccardi och någon shot senare vandrar jag hemåt med ett leende på läpparna igen. Jag är så jävla nöjd. Egentligen med allt. För att alla är så jävla sköna här nere, för att den här mentaliteten är så sällsynt hemma.
Lördagsmorgonen startar alldeles för tidigt. 12 timmar innan man är hemma. På vägen stannar vi utanför Homelywood, det drar i mungiporna. Tack.
fredag 7 mars 2008
it's bright when I shut my eyes.
Solen skiner. Förstår ni, solen skiner!
Jag vet inte om jag missade liknande väder/känslor när jag var borta, men idag har jag varit på grymt gott humör. Tror det är tack vare solen och tillåtelsen att ha lite tunnare kläder utan att frysa ihjäl.
Att komma hem till ett regnande Sverige var inte det bästa jag varit med om. Liksom, gjorde jag fel som klev på det där planet? Men med vitsippor i rabatten utanför huset känns det bättre. Då blir det lite enklare att trivas här, övertyga sig om att Sverige inte är så dumt ändå ("..så mycket missar man väl inte där ute?").
Missförstå mig inte nu, det var skönt att komma hem också. De man håller nära saknar man på en vecka, speciellt när man inte kan ha kontakten, när samma möjlighet inte finns. Några dagar efter hemkomsten fräschade jag upp håret med lite ljusare pigment och passade på att dra in två nya hål i öronen också. Hål i öronen gjorde jag mest för att undvika att börja töja i vänster, för då skulle man väl fått höra det av fröken C ett bra tag :P
Har lovat en viss trogen läsare vid namn Anna att det ska komma någon form av utlägg ang. Italien, nu lovar jag det skriftligt här också. Vågat, men jag ska ta mig tid snart :)
Äntligen fredag, även om man typ måste plugga twentyfourseven så ska man väl kunna klämma in lite annat! Puss!
Jag vet inte om jag missade liknande väder/känslor när jag var borta, men idag har jag varit på grymt gott humör. Tror det är tack vare solen och tillåtelsen att ha lite tunnare kläder utan att frysa ihjäl.
Att komma hem till ett regnande Sverige var inte det bästa jag varit med om. Liksom, gjorde jag fel som klev på det där planet? Men med vitsippor i rabatten utanför huset känns det bättre. Då blir det lite enklare att trivas här, övertyga sig om att Sverige inte är så dumt ändå ("..så mycket missar man väl inte där ute?").
Missförstå mig inte nu, det var skönt att komma hem också. De man håller nära saknar man på en vecka, speciellt när man inte kan ha kontakten, när samma möjlighet inte finns. Några dagar efter hemkomsten fräschade jag upp håret med lite ljusare pigment och passade på att dra in två nya hål i öronen också. Hål i öronen gjorde jag mest för att undvika att börja töja i vänster, för då skulle man väl fått höra det av fröken C ett bra tag :P
Har lovat en viss trogen läsare vid namn Anna att det ska komma någon form av utlägg ang. Italien, nu lovar jag det skriftligt här också. Vågat, men jag ska ta mig tid snart :)
Äntligen fredag, även om man typ måste plugga twentyfourseven så ska man väl kunna klämma in lite annat! Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
