Väntar på att nagellacket ska torka, dessa få minuter som alltid blir lika sega och långdragna. Fast då hinner man med lika bloggande, och visst blir det lite mer utmanande när man får vara försiktig med lacket, tss.
En liten snabb rapport:
Skolan gör en sista spurt nu. Likaså kan man räkna dagarna på jobbet. Idag har jag köpt biljett till Peace&Love. Framförallt kan man räkna dagarna Dit med stort D. Idag genomförde jag betalningen för flygbiljetten. Nu flyter jag bara med (HAPPYYY!).
Dags för ett till lager på naglarna? Japp, så får det bli. Sedan är jag skitsugen på den där Ben&Jerry's sorbeten som jag vet står i frysen...
tisdag 26 maj 2009
måndag 18 maj 2009
fredag 15 maj 2009
you find pain in most my pleasure.
Jag ligger i en solstol på altanen och har det jävligt bra. Det är sjukt varmt och skönt här. Bredvid mig har jag en smoothie jag nyss blandat, en spännande bok, och så datorn då, obviously. För en gångs skull slipper man frysa i detta land. Till och med den trogna inomhuskatten verkar uppskatta utomhusmiljön för tillfället. Hon springer fram och tillbaka på gräsmattan vilket ser tokigt gulligt ut!
Egentligen skulle jag skriva om något helt annat, men efter att ha suttit vid datorn en stund fick jag så mycket griller i huvudet angående förhållanden och par att jag måste få ur mig några rader där i första hand. Det finns få känslor (tillstånd?) i världen som är så värmande som att vara kär, det vet vi ju alla. Vi ser så många par och förhållande runt omkring oss. Framförallt talar jag nu om relativt unga människor, låt oss för enkelhetens skull säga runt 20, som satsar ALLT på sina förhållanden trots sin ringa ålder. Trots att de inte har samma planer, drömmar, förhoppningar. Trots att vi har sett hur många gånger saker förändras. Det är fascinerande att folk ger sig in på uppoffringar att flytta till andra sidan jorden eller tvärt om; förhållanden på distans. Jag vet att jag kommer låta fruktansvärt cynisk, men varför har de så bråttom? Om nu kärleken var menad att hålla hela livet så måste väl var och en få göra det som är viktigt, utan att man ska behöva offra alla kompisar och sina egna planer. Man måste liksom skydda sig. Skulle det ta slut har man inget (kanske ingen) kvar om man hängt upp hela sitt liv på en person. Två är för några för att slåss mot hela världen. Det är som i den där filmen ni vet, Om en pojke (about a boy), man behöver back-up. Kanske har jag helt fel, eller åtminstone bara rätt angående hur jag ser på mitt liv och på mig själv. I slutändan är det faktiskt det enda jag kan ta ansvar för. Hursomhelst har jag rättighet att delge min åsikt, så... mission complete.
Så, det jag hade tänkt skriva om.
Pratade innan med Cultural Care. I typ en timme. Ida berättade om sitt år och att min lokalisering är absolut perfekt. Jag tror inte ni förstår hur spännande det är! Jag kommer få det så himla bra. Vi pratade om allt från visumpapper och shopping till bungy-jump och studier. Måste ta tag i förberedelserna till mitt Ambassadbesök och visum nästa vecka, samt betala alla försäkringar. Så småningom ska jag köpa bikini och flip-flop i jordens alla färger. Iiiiih, det är så skojeliskojsigt!
Ikväll blir det bio. Män som hatar kvinnor. Eftersom man har läst boken har man ju extra höga förväntningar. Eller ja, vad man nu kan ha utav svensk läsning och filmatisering...
Egentligen skulle jag skriva om något helt annat, men efter att ha suttit vid datorn en stund fick jag så mycket griller i huvudet angående förhållanden och par att jag måste få ur mig några rader där i första hand. Det finns få känslor (tillstånd?) i världen som är så värmande som att vara kär, det vet vi ju alla. Vi ser så många par och förhållande runt omkring oss. Framförallt talar jag nu om relativt unga människor, låt oss för enkelhetens skull säga runt 20, som satsar ALLT på sina förhållanden trots sin ringa ålder. Trots att de inte har samma planer, drömmar, förhoppningar. Trots att vi har sett hur många gånger saker förändras. Det är fascinerande att folk ger sig in på uppoffringar att flytta till andra sidan jorden eller tvärt om; förhållanden på distans. Jag vet att jag kommer låta fruktansvärt cynisk, men varför har de så bråttom? Om nu kärleken var menad att hålla hela livet så måste väl var och en få göra det som är viktigt, utan att man ska behöva offra alla kompisar och sina egna planer. Man måste liksom skydda sig. Skulle det ta slut har man inget (kanske ingen) kvar om man hängt upp hela sitt liv på en person. Två är för några för att slåss mot hela världen. Det är som i den där filmen ni vet, Om en pojke (about a boy), man behöver back-up. Kanske har jag helt fel, eller åtminstone bara rätt angående hur jag ser på mitt liv och på mig själv. I slutändan är det faktiskt det enda jag kan ta ansvar för. Hursomhelst har jag rättighet att delge min åsikt, så... mission complete.
Så, det jag hade tänkt skriva om.
Pratade innan med Cultural Care. I typ en timme. Ida berättade om sitt år och att min lokalisering är absolut perfekt. Jag tror inte ni förstår hur spännande det är! Jag kommer få det så himla bra. Vi pratade om allt från visumpapper och shopping till bungy-jump och studier. Måste ta tag i förberedelserna till mitt Ambassadbesök och visum nästa vecka, samt betala alla försäkringar. Så småningom ska jag köpa bikini och flip-flop i jordens alla färger. Iiiiih, det är så skojeliskojsigt!
Ikväll blir det bio. Män som hatar kvinnor. Eftersom man har läst boken har man ju extra höga förväntningar. Eller ja, vad man nu kan ha utav svensk läsning och filmatisering...
måndag 11 maj 2009
can you feel that?
Sedan sist kan vi konstatera ett antal saker:
- Paintball visade sig vara barnsligt roligt.
- Det medförde en del skador som man helt enkelt kan ha överseende med. Vad är väl tio blåmärken och ett ömt knä?
- Vurma har de godaste mackorna i stan.
- Det är sjukt svårt att hitta en silvrig paljettklänning i Stockholm om man inte vill spendera över tusenlappen.
- Datumet då mitt liv kommer få en äventyrlig förändring är fastställt till den 6 Juli 2009.
- Jag är beroende av Chailatte.
- Imorgon kommer jag klä mig i paljetter, lockigt hår och blåa accessoarer, det vill ni inte missa (lär inte hända fler gånger)!
- På lördag är det dags för nytt barnsligt äventyr, det ger pirrvatten i magen!
Ja, so long liksom... på återseende kära läsare!
- Paintball visade sig vara barnsligt roligt.
- Det medförde en del skador som man helt enkelt kan ha överseende med. Vad är väl tio blåmärken och ett ömt knä?
- Vurma har de godaste mackorna i stan.
- Det är sjukt svårt att hitta en silvrig paljettklänning i Stockholm om man inte vill spendera över tusenlappen.
- Datumet då mitt liv kommer få en äventyrlig förändring är fastställt till den 6 Juli 2009.
- Jag är beroende av Chailatte.
- Imorgon kommer jag klä mig i paljetter, lockigt hår och blåa accessoarer, det vill ni inte missa (lär inte hända fler gånger)!
- På lördag är det dags för nytt barnsligt äventyr, det ger pirrvatten i magen!
Ja, so long liksom... på återseende kära läsare!
onsdag 6 maj 2009
beyond this point it's hard to tell.
Det är hantverkare utanför mitt hus hela dagarna.
Fan vad najs tänker ni, arbetande och muskulösa män som sliter och jag har får se alltihop gratis.
Men riktigt så är det inte. Jag har vaknat varje morgon denna vecka av att det är en snubbe som står och målar utanför mitt fönster och passar på att titta in, eller någon som ihärdigt skrapar färg och skapar ett högljutt ljud. Rullgardin är ju sådant som händer andra människor. Dessutom är de ca 45 år och pizzaluncherna ser ut att ha satt sina spår om man säger så...
Katten är galen eftersom hon inte för hela världen kan förstå varför det ska vara snubbar utanför alla fönster hela dagarna. De inkräktar på hennes revir, hon står och ylar vid fönstret hela tiden (har jag skaffat hund?). Jag förstår henne, själv känner jag mig som en guldfisk i glasskål, iakttagen hela tiden. Får mig att komma till insikten att jag aldrig kommer vilja skaffa akvarium (om vi bortser från faktumet att jag var så dålig på det när jag hade sist och inte vill att fiskarna ska må dåligt).
Inte heller känns det som ett lovande alternativ att gå ut i köket i bara bh för att hämta en kopp kaffe eller liknande. I-landsproblemet är ett faktum.
Som tur är har jag ändå fullt upp i skolan. Det är inte så mycket kvar, dock har man en del stora saker som fortfarande är aktuella på att-göra-listan. Det märks att nu räknar folk ner, SNART ÄR DET ÖVER!
Vad hände med vädret idag förresten? Det är så mulet och tråkigt och regnet bara hänger i luften. Usch och fy.
Nog med klagande, nu måste jag bläddra igenom Comso, kolla på Ugly Betty, rensa kameran, skriva en artikel på engelska, fylla i vaccinationsår och byta lakan. Helst samtidigt, det måste ju gå?
Fan vad najs tänker ni, arbetande och muskulösa män som sliter och jag har får se alltihop gratis.
Men riktigt så är det inte. Jag har vaknat varje morgon denna vecka av att det är en snubbe som står och målar utanför mitt fönster och passar på att titta in, eller någon som ihärdigt skrapar färg och skapar ett högljutt ljud. Rullgardin är ju sådant som händer andra människor. Dessutom är de ca 45 år och pizzaluncherna ser ut att ha satt sina spår om man säger så...
Katten är galen eftersom hon inte för hela världen kan förstå varför det ska vara snubbar utanför alla fönster hela dagarna. De inkräktar på hennes revir, hon står och ylar vid fönstret hela tiden (har jag skaffat hund?). Jag förstår henne, själv känner jag mig som en guldfisk i glasskål, iakttagen hela tiden. Får mig att komma till insikten att jag aldrig kommer vilja skaffa akvarium (om vi bortser från faktumet att jag var så dålig på det när jag hade sist och inte vill att fiskarna ska må dåligt).
Inte heller känns det som ett lovande alternativ att gå ut i köket i bara bh för att hämta en kopp kaffe eller liknande. I-landsproblemet är ett faktum.
Som tur är har jag ändå fullt upp i skolan. Det är inte så mycket kvar, dock har man en del stora saker som fortfarande är aktuella på att-göra-listan. Det märks att nu räknar folk ner, SNART ÄR DET ÖVER!
Vad hände med vädret idag förresten? Det är så mulet och tråkigt och regnet bara hänger i luften. Usch och fy.
Nog med klagande, nu måste jag bläddra igenom Comso, kolla på Ugly Betty, rensa kameran, skriva en artikel på engelska, fylla i vaccinationsår och byta lakan. Helst samtidigt, det måste ju gå?
måndag 4 maj 2009
jag är inte van vid dessa platta landskap.
Hemma från Skåneland, hör och häpna gott folk, detta kräver en obligatorisk rapport!
Som den skåneskeptiska Sthlmsbo jag utger mig för att vara och faktiskt är, med hela barndomens tvivel i bagaget, sätter jag mig alltså på ett tåg söderut. Utan att någon kidnappade mig eller knuffade på mig. Jag rör mig mellan vilka världar jag vill, och tydligen ville jag detta.
För det första: Det var typ sommar i Malmö, tack och bock liksom.
Efter bland annat ett antal falafel för under 30 kr, alldeles för många uttalade skånska "jaa", stekande på plattan (som var allt annat än en stenbelagd säljplats för tunga droger), sightseeing runt Malmö via bil, trampbåt och fot, en karaokebar, ett motvilligt inbrott i Folkets park, en vinylklubb som falskt utgav sig för att spela rock, en 21-årsfest, åsynen av en falafelgörare (inkl paket), suttit kl 03 på natten utanför ett kuktorn, är mina timmar nedräknade så pass fort att jag inte hinner med att reflektera förrän nu. Vi sthlmare slår oss ibland för bröstet och tycker vi är bäst i världen. Kanske hör det inte hit, eller så är det just det jag undermedvetet släpper ifrån mig. Livet är för kort för att indelas i fin- och fulkulturer.
Nåja, lite tomatrött solbränd är jag, men fullt välbehållen. Jag måste helt enkelt svälja stoltheten och erkänna, följande är mest för dig Eric för att jag vet hur mycket du njuter av att läsa det, jag tycker numera att Malmö är en fin stad (missförstå mig icke, inte som Stockholm).
Men jag bjuder på det.
Tack ni som deltog i denna övertalning.
För den här gången.
Som den skåneskeptiska Sthlmsbo jag utger mig för att vara och faktiskt är, med hela barndomens tvivel i bagaget, sätter jag mig alltså på ett tåg söderut. Utan att någon kidnappade mig eller knuffade på mig. Jag rör mig mellan vilka världar jag vill, och tydligen ville jag detta.
För det första: Det var typ sommar i Malmö, tack och bock liksom.
Efter bland annat ett antal falafel för under 30 kr, alldeles för många uttalade skånska "jaa", stekande på plattan (som var allt annat än en stenbelagd säljplats för tunga droger), sightseeing runt Malmö via bil, trampbåt och fot, en karaokebar, ett motvilligt inbrott i Folkets park, en vinylklubb som falskt utgav sig för att spela rock, en 21-årsfest, åsynen av en falafelgörare (inkl paket), suttit kl 03 på natten utanför ett kuktorn, är mina timmar nedräknade så pass fort att jag inte hinner med att reflektera förrän nu. Vi sthlmare slår oss ibland för bröstet och tycker vi är bäst i världen. Kanske hör det inte hit, eller så är det just det jag undermedvetet släpper ifrån mig. Livet är för kort för att indelas i fin- och fulkulturer.
Nåja, lite tomatrött solbränd är jag, men fullt välbehållen. Jag måste helt enkelt svälja stoltheten och erkänna, följande är mest för dig Eric för att jag vet hur mycket du njuter av att läsa det, jag tycker numera att Malmö är en fin stad (missförstå mig icke, inte som Stockholm).
Men jag bjuder på det.
Tack ni som deltog i denna övertalning.
För den här gången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
