primitiv variant av mig själv.

Pollensäsongen är här, och plötsligt får jag lite svårare att njuta av vårens härliga känslor genom simmiga vätskefyllda ögon och frenetiskt kliande i näsan. Och för att inte tala om hur trött man blir. På senaste har jag gått och lagt mig runt 22-23 snåret, helt i tid på min ära!

Man borde verkligen få någonting gjort. Bara stöka av den här skiten så man kan gå vidare. Ändå gör man det inte. Varför? Något uns av självplågerisyfte? Haha, låt oss inte hoppas på det :)
Till ljusare tider borde väl också enklare tider kommer, men jag vet inte, är det verkligen enkelt? Jag ber om ursäkt för den röriga negativiteten, men förvirringen är något frustrerande. Jag kommer inte vidare i tankarna här. Precis som alla andra upplever jag framtiden så långt bort men ändå för nära. Ibland blir man ju nästan sugen på att göra som Cissi och skriva en lista över RÅVIKTIGA (som hon uttrycker det)saker som måste göras innan vi slutar. Det är bara pluggpluggplugg hela tiden faktiskt. Innan alla försvinner och jag slösar tid. Så krävande faktiskt.
Nåja, genom allt som är älskat finns inte det andra.
Som ni vet är det bara att knata på, kanske till och med skutta framåt lite då och då.

Nu skriker magen. Dags att få i sig någon lunch.

Micro fun säljes!

Eftersom att RXP:n välkomnades med öppna armar blev det helt enkelt ohållbart att ha kvar lilla "Terhin". Därför ligger den nu uppe på blocket och må det högsta priset vinna, pärlan ska inte säljas till något underpris.

Kolla gärna in länken och hör av er om ni är intresserade:
http://www.blocket.se/vi/16045017.htm?ca=11_s&last=1

let the sunshine in.

Jag hoppas att alla, och då menar jag verkligen ALLA, var ute och njöt av solen idag. Själv glassade jag i en solstol med mjuk madrass flera timmar. Känslan att somna av en värmande sol skapar sprudlande välbehag. Och inte göra någonting annat. Heja strålande tider ^^

don't wanna face this world alone.

Våra backstreet-pojkar spelade för oss i måndags, igen.
Äntligen, som vi har längtat!

Egentligen vill jag inte prata sönder det,
kan bara hålla med syrrans kloka ord.
Det är sjukt att det kan beröra oss på samma sätt som för tio år sedan.
Hur mycket jag än spelar sönder skivorna får jag rysningar av musiken.
Jo, det måste vara magi.

love will keep us!

6 månader <3



okej, ett helt jävla halvår!

så länge mina ben bär,
och så länge du inte släpper min hand
kommer jag att vara din.

sleep this time tonight.

Mindre än 48 timmar efter att jag på allvar började leta efter studentutstyrsel var såväl klänning som skor utvaldt och inhandlat. Jag fattar inte hur det kunde gå så lätt. När jag såg klänningen insåg jag att jag inte skulle hitta någon bättre, inte utefter det jag sett och provat innan iaf. Och den är söt som socker, så visst är jag nöjd och glad över att ha det fixat, även fast det gick lite för lätt ^^

Självfallet har jag tagit mig kraft, pengar och kalorier att prova Ben & Jerry's nya glass Wish. Skapelsen kostar hela 26 kr (vilket vi alla måste vara överrens om är ett jävla rån för en styckglass) och var, precis som man kunde tänka sig, jävligt söt. Absolut god och så, men inget nyskapande. Dessutom höll jag på att spricka när jag skulle trycka i min hela, eftersom kakan var föga mastig, men slutsatsen är att den var ungefär som jag hade väntat mig. Man måste ju ändå prova.

Nu är det välförtjänt (javisst!) helg; hörde jag ett halleluja?

(befria mig nu)

Here we are
Seven days
And seven nights of empty tries
This ritual's, habitual,
But it's never gonna work this time

We're to the point of no return
And along the way the only thing we've learned
Is how to hurt each other

I'm looking back
And wondering why
It took so long to realize
That nothing's changed
It never will
All these years of standing still
Still we'll stay in all this pain
And nothing's gonna make it go away

I don't wanna wait another minute
Put me out of my misery
I can read your mind
Baby you're not in it
We're not what we used to be,
No you wouldn't have to lie to me
If you would only let me go
And I don't wanna wait another minute
To hear...

Something that I already know
I know
I know
I know

So save your voice
Don't waste your breath
Can't you see we're at the end
And this goodbye, feels permanent,
So wish me well, try to forget

All the fights
And all the ways
We almost made it
But we never did
And it's finally come to this

I don't wanna wait another minute
Put me out of my misery
I can read your mind
Baby you're not in it
We're not what we used to be,
No you wouldn't have to lie to me
If you would only let me go
And I don't wanna wait another minute
To hear
Something that I already know

We can not hide
What we've become
So sick and tired of being numb,
It's done

'cause we're havin' a good time.

Ojoj, tiden går fort och jag är dålig på att uppdatera här. Igen.
Vad har hänt sedan senast då? (...det får väl bli lite kort och sammanfattningsvis såhär...)
Lyckades bli sjuk större delen av lovet, vilket gjorde att jag missade det som man kan kalla för "liv" i sisådär 5 dagar. Till min tröst (yeah right) fick jag ladda inför skolanstarten igen efter lovet, där vi hade en tuff vecka på g.
Vår studentskivan infann sig av en slump på samma dag som min födelsedag, alltså torsdagen 3/4, så det var bara att byta tid på jobbet och fira dubbelt upp. Följdaktligen också festa dubbelt upp! Låt oss bara säga att med ett hål i plånboken hade jag en jävligt trevlig kväll. Självfallet var alla viktiga människor på plats för att fira, Carro, Eric, Anna och Mia trillade in på eftersläppet tillsammans med ett ljusterögäng. Fick en skinnjacka av mami&papi i present, den är hur snygg som helst :)
Efter att ha lämnat klubben i stort sätt sist, tagit en taxi hem och sovit lite för få timmar drog Eric sig till jobbet (hur sliten som helst) och jag till skolan för att hålla mitt argumenterande tal i SvC. Kändes inte så viktigt, eftersom det bara var betygsavgörande för kursen och jag fortfarande sluddrade efter gårdagen. Allt på tipptopp! Skaran som infann sig till lektionen var 7 utav 32 st. Hoppas ni som inte kom läser detta, jävla veklingar!

Väl hemma däckade jag på sängen en timme, sedan kom det 16 diverse släktingar och vänner för att fira att jag gått in i 19-års träsket. Lite runda om fötterna landade man sängen runt tolv, inte en minut försent!
Efter en sväng i den södra förorten med diverse skogsäventyr under lördagen hamnade vi i Bagarmossen och hade en hel del öl att dricka. Sagt och gjort, sedan upp och jobba heeela söndagen för att avsluta en fullspäckad helg med att älsklingen bjöd ut mig på middag. Hemma blev det ett antal race på game cuben med Mario Kart <3

sa jag att vi hade roligt?