how long until you walk away?

Här kommer ett nytt inlägg vilket betyder att, gott folk, vi överlevde!

Överraskningen var Bounce "Caution!". Vi infann oss i snöstormen och efter viss möda anlände vi till orionteatern. Allt vi förstod i början var att vatten, blod, hundar och sand förekommer och det hela var grymt häftigt (om än lite läskigt de första 5 minuterna då jag skrek som en stucken gris). Inte likt någonting annat jag har sett vågar jag nog påstå. Skumparty i slutet. Det måste varit experience då jag upplevde det senast, wiiieh! En ascool upplevelse helt enkelt!
Tack vare att jag slängde in mina skor i tvättmaskinen direkt när jag kom hem lyckades jag även rädda mina kära "vita" converse från att vara gråa och lukta såpa framöver! Mitt hår blev dock ett projekt utöver den vanliga hårtvätten.

Tanken var att jag skulle göra om en vägg i mitt rum i helgen, men det blev helt enkelt inte tid så jag har beslutat att lägga det projektet på hyllan tills vidare... fortsättning följer...

I Expressen stod det att 740 000 kycklingar har dött i onödan i och med skandalen hos Kronfågeln. Då grät jag faktiskt en skvätt. Helvete vad slöseri med liv. Även om människor ändå hade ätit upp dom kan man nu säga att de dog till absolut ingen nytta eftersom de ska slängas.
I samma veva kan jag ju berätta att jag är (som många andra) besviken på Earth Hour eftersom det lyste i förvånansvärt många fönster när jag gick från jobbet. Vi har ju haft svarta mjölkpaket den senaste veckan, då kan väl folk åtminstone släcka lampan? Dessutom är stearinljus ju så mysigt.

Inatt blev det inte mycket sömn, men jag är inte speciellt trött. Dock är jag seg och har lite svårt att ta tag i någonting. Det är sjukt fint väder i alla fall. Jag måste städa, plugga och åka till veterinären idag.
Den här veckan kommer förmodligen flyga iväg, så mycket är det så schemat. Jag fyller år på fredag (aaaah!). Och det tycker jag är kul, speciellt om vädret håller i sig.

Men man kanske skulle satsa på att fixa lite lunch först.

you made a habit of fucking up my life.

Jag hittar inte rätt ord. Det är ganska ofta jag inte gör det. Kanske gör detta automatiskt till en dålig bloggare. Vad vet jag.
Hursomhelst håller jag på att skriva en mycket intressant recension i engelskan, massor av fina infallsvinklar och sådär. Det är ju fint.

Det är snöstorm igen. Trots att man inte är förvånad längre så blir man lite ledsen i ögat varje gång det faller en massor av nytt vitt. På med alla kläder igen, och så fryser man ändå. Sessan försöker fånga snöflingorna genom fönsterrutan och viftar busigt på svansen. Bra att någon har kul åt snön. Men om en vecka måste det vara vår i alla fall.

Idag är det "Överraskning!" som står på schemat. Jag som inte ens kan hålla mig ifrån att klämma och skaka på vartenda paket på julafton är sjukt nyfiken. Det är rent ut sagt elakt att hålla mig såhär oinformerad. Allt jag vet om kvällen är att jag ska befinna mig i Högdalen (gå i ovädret!) kl. 17:45. Om jag inte skriver här något mer (och följaktligen inte överlevde) så vet ni i alla fall att det var i jakt på ett okänt äventyr anordnat av fröken Lindesten.
Men låt oss nu inte förutsätta att det måste bli så dramatiskt. Det enda jag vet är att man kan bli blöt av aktiviteten och bör lämna högklackat hemma. Vi pratar inte om båtar, öppet vatten eller liknande eftersom Anna är livrädd för sådant själv. Förmodligen ska vi inte gå till simhallen heller, eftersom vi inte har fått instruktioner att medta badkläder. Vi kommer inte vara hemma före midnatt...

... men vad tusan kan ungen ha hittat på?!

kärlek är för dom - dom som har tur.

I en annan blogg såg jag en skojig länk. Den handlar om knasiga klagomål till resbolagen. Uppenbarligen är det inte bara på ICA kunder som beter sig som galningar till och från, och detta må låta befängt, men det är ganska skönt att höra/läsa.

Då var det måndag igen. Jag hoppades på solsken dagen till ära, men istället är det vinter igen. Man känner sig lika lurad varje gång. Fåglarna känner nog ungefär samma sak, för ändå kvittrar de som fan.

Thåströms nya går längre och längre in ju mer man lyssnar. Stundtals känns det som att jag inte behöver någon annan musik.

Nu kan jag inte sluta vara tankspridd och grubbla utan att veta riktigt på vad. Allt går så fort. Jag hinner inte med, ändå står tiden still ibland. Jag höll nyss på med något, nu kommer jag inte alls ihåg vad det var. Kanske skulle måla naglarna i någon spännande färg. Eller äta honungspomelo. Tittade över mina nyårslöften här om dagen och kom fram till att vissa säger emot varandra, eller alltså, om jag ska uppfylla det ena blir det andra omöjligt. Typiskt mig att skriva löften eller att-göra-listor som inte går att uppfylla. Tur att jag inte tar så hårt på sådant när allt kommer omkring.

Igårkväll kom jag (efter mycket bök!) fram till hur man gör paranteser, ni vet ( och ), på mobilen. Nu kan jag göra smileys! Inte så lätt att byta från Sonyericsson till Samsung bara sådär. Jag blev lycklig i alla fall, vilket kan uppfattas som inte patetiskt i sig.

I slutändan, va kan vi om sånt?

för din kropp & själ och för nationens väl.

Tv4-nyheterna kl 9.00:
"På minst 4 stora slakterier i Sverige har grisar skållats levande.


Företagen skyller på den mänskliga faktorn och menar att slakterimetoden inte är problemet. Det har dock rapporterats att grisarna är vakna när de skållats till döds. Händelserna är inte unika, utan det uppges ha inkommit rapporter från många orter i Sverige. Bland annat ägs gårdarna delvis eller helt utav Scan. Scan riskerar nu böter."

Folk skriver upprörda inlägg och är upprörda... "Trodde inte det gick till såhär i Sverige"... bilderna på smutsiga grisar i betongspiltor ger också många chockerade reaktioner. Jag förstår inte varför folk är så jävla förvånade?! Tror de på allvar att bacon som kostar 8.90 har det bra på vägen till köttdisken? Och vi kan ju inte komma ifrån faktumet att det faktiskt är levande djur med känslor, upplevelser, och förmåga att känna smärta dessa företag massproducerar för att döda.
Vill folk vara med och påverka? Ja men se till och agera på riktigt istället för att bara skriva meningslösa kommentarer på nyhetskanalen. BLI VEGGO REDAN IDAG!

Efter nyheterna sjöng Lasse i nyhetsmorgon, det var mysigt i alla fall.

alla vill till himlen.

Thåström är bäst.
Det var VI som var The Haters.
Med sinne för humor fick vi höra "Döden i schlager-sm".
Vi ska vara både presidenter och miljonärer.
Mest rysningar gav Black Jim.
Och mycket mer var det också förstås.
Ingen tvivlar: Thåström åldras inte.

Efterfesten var vild.
Lokalen var fylld med hits från Ebba, Imperiet och Thåström.
Helkroppsdress är inte det smidigaste plagget när man vill kissa.
Rödvin är fint.
Rika ekonomer är praktiska att ha till hands.
Ebba Gold är så fears.
Jag ville hoppa tills kroppen inte längre bar under 800 grader.
Det blir inte bättre än såhär.

Sedan ville jag slå en brud.
Men det blev en taxi hem istället.
Sova 2-3 timmar, sedan upp och jobba!

Jag har mobilfria dygn.
Det är en sorts ofrivillig frihet.
Nu ligger jag i sängen.
Därför saknas bara att säga gonatt och släcka lampan.

Sagt och gjort.

här står jag med ett liv som jag inte kan hantera.

Jag vill åka till Hultsfredsfestivalen, Peace and Love, Frizon, Putte i Parken och Emmabodafestivalen. Jag vill jobba ihop massor av pengar. Jag vill åka till USA. Jag vill utbilda mig. Jag vill resa till Thailand. Jag vill njuta av den svenska sommaren vid havet.

Med någon typ av förvirrat vett förstår jag att man inte kan göra allt samtidigt.
Damn.

I will show you fear in a handful of dust.

Detta är mitt första riktiga skrivna blogginlägg från min nya fina Macbook.
Allt är så fint och fungerar så bra. Det gör mig mer än glad. Jag har nog världens finaste dator nu. Hej mac-ägare!

Snart ska jag gå iväg till pendeln och åka för att sitta barnvakt till mina söta kusinbarn. De små solstrålarna och jag ska lägga pärlplattor och laga middag hade jag tänkt. Barn är ett fint avbrott i vardagen. Jag gillar verkligen barn.
Jag försöka få in ett besök hos optikern och på lördag blir det Thåström-afton. Har två viktiga deadlines i skolan, skriver det mest för att jag inte ska glömma bort det själv.

I lördags var det Navid igen. Ganska oväntat och vi fick åka hela vägen till södertälje (lite upprörd över uttrycket "enda sthlm-spelningen"). Hursomhelst var det fett med värt och jävligt najs! (Ta)Basco Sthlm var också där, så vi kunde stå och dreggla på sångaren och njuta av deras popiga sound.

Mamma har köpt Melodifestivalens cd, vilket är ungefär lika gay som det verkar. Den rullar varm i spelaren när mamma får bestämma. Därför är man lite smått hjärntvättad av Caroline af Ugglas "snälla snälla snälla snälla" (ja ni vet själva att texten går sådär hela tiden). Igår kom ett litet barn in på jobbet och sjöng på den om och om igen. Då fnissade jag lite och undrade hur fan föräldrarna stod ut med att förmodligen höra detta timmar i rad. Säga vad man vill om artisten i fråga, men visst fan är det en låt som fastnar! Men jag hejar på Alcazar catchiga "Stay the night" för alla som undrar!

Storasyster har blivit vuxen sedan sist också, vilket vi firade ordentligt såklart. Snart är det min tur, och det är med skräckblandad förtjusning jag ser min vuxenfödelsedag närma sig. Det blir fett med party när jag och Carro ska ha vårt gemensamma firande sen, och kära läsare, glöm inte bort att dyka upp då!

ny leksak!

so you scream about it in the night.

Jag har kommit fram till en sak tack vare allt sent nattetypande på den här datorn. Jag älskar dess tangenter, och tanken på att snart ska jag byta ut det med ett nytt (det blir inte bara nya tangenter då, utan en ny laptop) känns helt plötsligt lite sorglig. Behovet av en ny dator är verkligen akut, men jag kommer sakna mina små tangenter. Svårt att beskriva, men de sitter på så bra avstånd, har bra storlek och har så lagom "motstånd" när man trycker så att skrivandet bara flyter... Makes any sense?
Vi har spenderat ganska många dagar och nätter tillsammans. Vi har skrivit allt från stora examensarbeten till meningslöst babbel. Jag tänker på allt jag skrivit som aldrig kommer att bli någonting. Alla dagboksliknande word- eller anteckningsdokument som finns bevarat tack vare just den datorn jag även skriver på i detta nu. På något (lite patetiskt) sätt får det här mig att uppskatta den sista tiden med dig, min minst sagt gamla slitna HP. Jag kommer att komma ihåg dig som datorn som ALDRIG ville fungera felfritt, inte en enda vecka under fyra år, men jag ska också komma ihåg dig som datorn med sköna tangenter.
Det har helt enkelt varit ett ganska belåtet typande trots allt.