you're head feels twice the size.

Idag är det första advent och julstjärnorna sitter uppe. Har varit på glöggtillställning i Täby och dessutom klarat av första lussekatten (man måste unna sig).
Det känns ju såklart lite tråkigt att det inte finns någon snö kvar ute, men kanske kommer den igen.

Förövrigt är julklappsshoppingen i stort sätt klar (jag och Carro hade en flitig vecka!). Oerhört hurtigt eftersom det inte är december förrän imorgon. Och allt känns faktiskt jättebra. Nu är det bara att slå in och pyssla kvar. Det ska jag göra någon dag när jag känner mig totalt utled på skolarbete. Det känns med andra ord inte så bråttom.

Imorgon ska jag gå upp kl 07:15 bara för att kolla på julkalendern. Vissa påstår att jag är lite knasig. Har jag sagt att jag utöver allt verkligen hatar måndagar annars? Behöver en ny rutin till nästa år på veckans första dag big time.

Stor parantes:
Måste bara få ur mig att brudar som låtsas bli fulla, väljer mellan tre fula killar bara för att i rummet fanns det ju inga fler kandidater, och spiller rödvin på allt och alla utan att ens märka det, inte är okej. Kom igen hoes, ge er själva en chans!

någon som är sugen på en pepparkaka?

Ibland kan man inte göra annat än skratta åt livet. Hahaha. Eller snarare med livet. Just den känslan sitter i hos mig den här hösten/vintern. Vad händer i vår måntro?
I fredags var vi på meduza, mest bara för att det förmodligen var över ett år sedan man var där sist och för att jag kände att jag var på väg att spy på all house som spelas ÖVERALLT. För att komma till saken, måste jag erkänna att stället har blivit ett bandit-hak mer än en rockklubb. Precis som HarryB. Fast detta säger jag utan att vilja uppfattas negativ, vad jag kommer ihåg hade vi ändå roligt…
I lördags blev det lite utav en nostalgitripp när jag följde med till Gula villan för att lyssna på bandet-som-det-inte-finns-en-chans-att-komma-ihåg-namnet-på. Allt såg precis likadant ut där borta i Handen, fast nu var det vinter då såklart. Absolut mest grabbar var det där, så att säga. På (det vi trodde var) vägen hem kom farbror polisen med blinkande blå lampor och tog med sig Mark som satt bakom ratten. Och vi fick åka kommunalt hem, vilket tog mig lite drygt två timmar! Skiträdda var vi ska tilläggas. Har dessutom fått höra i efterhand att jag också kunde ha blivit av med mitt körkort fast jag inte kände chauffören och satt i baksätet onykter. Är det någon som vet om det faktiskt kan vara så? I sådana fall kan man pusta ut och tacka gudarna (poliserna?) för att de inte valde att kolla våra körkort. Om det nu skulle vara fallet att man kan bli av med körkortet fast man inte kör tycker jag att det här landet måste prövas om. Jag kan väl inte ta ansvar för vad den som väljer att köra gör eller vilket tillstånd den är i. Och eftersom jag INTE suttit bakom ratten borde man ju inte kunna åka dit för rattfylla i baksätet. Makes no sense. Nog om det.

Nu är det riktigt vinter också, som de flesta har märkt. Snön har öst ner och allt är vittvittvitt. Skrapade och borstade bilen ordentligt i helgen för första gången. Och kallt är det minsann. Men på något sätt är det ju detta vi har gått och väntat på sedan det började regna, så jag är nöjd. På ett sätt vill jag inte alls gå ut, men samtidigt vore det skönt och att få leka av sig lite med säsongsfenomenet. Vi får väl se om man kan locka fram den ansvarslösa sidan snart.
Det är ju förbaskat synd att jag vägrar dricka te, eftersom det skulle vara så mysigt att fixa iordning en stor kopp att värma sig med... eller en pepparkaka att knapra på...

julbubbel.

Ur Martin Svenssons blogg:
"Jag kan verkligen inte släppa det här med julen. Jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat, men det går inte. Mina fingrar vill bara skriva jul jul jul jul jul.

Nu känns det lite bättre.

jul jul jul jul.

Åh nu känns det riktigt bra…"

Visst är det lite gulligt? Jag gillar Martins pappablogg skarpt. Sitter och fnissar för mig själv angående ovanstående stycke, därför att jag kände exakt samma sak när jag satte mig vid datorn idag. Fast han skrev det mycket gulligare än jag förmodligen skulle lyckas med, så jag citerar istället. Är sugen på glögg. Och en lussebulle vore fan inte fel. Jag har faktiskt inte ätit årets första än (trots att vi började sälja från och med 1 oktober på mathörnan!). Men tanken var alltså att jag skulle hålla mig tills december börjar i alla fall.

Nu är jag verkligen skithungrig, men har hört att det är för tidigt för lunch än. Jag ska laga quinoapasta med zucchini, tomat och fettsnål röra. För övrigt mår jag riktigt bra och ser fram emot den sista tiden av det här året. Adventsmys nästa helg!

vi gör det här för att vi måste.

Snart måndag igen och dags att avsluta veckan med lite klassisk söndagsblogg efter helgens alla bravader. Behöver en liten paus i skrivandet av psykologitentan också. Men framförallt dags för en del bekännelser och fritt tankeflöde en stund.

Alla människor har sina fel och brister. Det kan vi ju komma överens om. Så även jag. Jag kan från och med idag offentliggöra att jag är extremt dålig på att stänga alla typer av dörrar efter mig. Garderobsdörren håller jag i regel alltid öppen, eftersom där går man ju ändå så ofta för att lägga in eller ta ut kläder. Men eftersom min garderob är belägen i hallen som även fungerar som passage till tvättstugan, förstår jag att mina medboende kan bli irriterande. För att inte tala om när jag får för mig att laga mat. Ibland kommer jag på mig själv med att ha åtminstone fyra kökskåpsdörrar öpnna samtidigt, vilket är jävligt osmidigt. Händer också titt som tätt att jag efter att ha lämnat badrummet återvänder och upptäcker att badrumsskåpet står på vid gavel. Stänger jag aldrig någonting efter mig?
Pappa slängde i alla fall ur sig en hård men ironisk kommentar angående detta när han gick och stängde i hallen för femtielfte gången under helgen: "Enda risken att du stänger en dörr efter dig är att någon sitter på insidan och drar igen den åt dig."
Visst vore det smidigt? En sådan liten tomte vill jag beställa.

Kollade på Kalla Fakta ikväll som handlade om att svenskar blir allt fetare, vad vi bör äta osv. Den ena forskaren säger att fettet med största säkerhet är farligt, medan nästa pekar på alla studier som visar att GI-bantarna är de som håller vikten bäst. Vem ska man lita på? Vad i h-vete ska man äta?
Tankarna bara snurrar och efter 14 dagar av bestämd kost känner jag mig nu så förvirrad. Förstår inte vad det är jag bör äta i fortsättningen för att inte gå upp igen, eftersom det finns så många alternativ. Inget verkar rätt, inget verkar fel.
Det måste jag lägga till pulverdieternas fördel: man behöver aldrig oroa sig över valet av måltid för dagen ur alla aspekter. Möjligtvis kan det bli beslutsångest huruvida man ska välja choklad- eller jordgubbsmak till lunch. Överkomligt helt enkelt.

Har inte bestämt mig om jag orkar gå på SACO-mässan eller inte. Förvisso är det bara en mässa och det kan ju vara intressant att checka, men samtidigt känns det så onödigt. Vill jag verkligen fortsätta plugga? Jag vet faktiskt inte riktigt. Är ju gruvligt trött på gymnasiebetyg, lektioner och högar med kurslitteratur. Och så måste man ta tag i den där eeeviga frågan om vad man ska göra med sitt liv egentligen. Slut på diskussion angående detta för nu.

Tänkte prova lite växelandning innan det är dags att släcka lampan för idag. Puss och hej!

inga batterier på min mobil & väskan är tung.

Idag är titeln bokstavligt beskrivande för hur det är. I och för sig ganska vanligt förekommande när det gäller mig. Småfyndigt faktiskt.

Nu är det sådär mycket igen. Samtidigt är det ganska kul eftersom jag är pepp. Har jävligt ont i pekfingret tack vare att jag spenderar för mycket tid med min fina touchpad (överväger att skaffa en riktig mus när jag jobbar i designprogram) och i vänstersidan av hela kroppen av manuellt skrivande. Det är verkligen en övningssak det där, hur mycket man klarar av att skriva för hand. Nu för tiden räcker det med en ordentlig tenta och jag är utslagen resten av veckan vad det gäller skrivande.

Det är svårt att gå hemifrån när katten sätter sig mitt på hallmattan och tittar med stora ögon på en så fort man knyter skorna. Man blir ju proppfull med dåligt samvete. Men bara man leker en stund innan man går brukar det bli bra.

Tycker ni att jag klagar för mycket? Kanske det, men vilken tur att det här är min blogg då så att jag får skriva precis vad jag vill :)

nu kör vi!

Välkommen till mitt nya liv!
Stenhård fokusering. I en vecka har jag i stort sätt levt enligt Nutrilett för att gå ner dom där kilona. Fast egentligen är jag mest bara för att jag är nyfiken på om det fungerar. Nu gäller det en vecka till.
Jag vet att det är höst och kallt och allt det där, men om man vill så går det mesta. Jag räknar ju med ert fulla stöd - eller hur?

ingen vind kan blåsa omkull oss nu.

Dimman ligger tjock över förorten. Det ser inte ut som att det kommer lätta på ett tag. Nu saknas bara snön, sedan är mitt vinterland här.

Jag och Caroline tog oss till kära 44:an igår. Där var även Seba och hans vänner. Vi fick njuta av Lasse och Kristoffer Hedberg. Det var värt.
Fast nu måste nog mitt vänstra öra vila ett tag, för det tjuter och kanske har det att göra med dess labila skede från snart två veckor sedan.
Dagens inlägg är egentligen bara viktigt för att jag ville ha det här titelnamnet med tanke på spelningen, höhö.

Nu skulle jag vilja komma på någonting mer bra att skriva. Men det får räcka såhär för nu!

remember and you might be welcomed.

Igår var jag i skolan, under lov-veckan! Jag tror inte riktigt ni inser allvaret i detta. Rebecca håller officiellt på att bli en plugghäst!
Hursomhelst var det jätteskönt att få något uträttat. Jag är så pretantiös.
Under kvällen var det riktig musik för hela slanten. Disturbed intog Arenan och gänget var såklart där. Slänger med en liten musiksnutt här nedan så får ni något att njuta av medan ni läser.

Idag fyller mamma år. Det ska firas med god mat och tårta. Men först blir det en sväng till jobbet.
Det ryktas om att syrran har något maskerad-tjosan på G ikväll också. Jag har i alla fall tid att busa med kissen ett tag till innan jag måste gå.